Julrosor till far

Det är något magiskt med julrosor.

Den användes förr till att mota bort onda väsen. Man hängde upp den i lagårdsdörren för att skydda djuren. Det sägs också att människor som hållit en julros i handen, har känt hur den har rört och vridit sig för att komma ner i jorden igen...

Selma Lagerlöf skrev en berömd julberättelse om denna fantastiska blomma - Legenden om julrosorna. Läs den i jul. Den är vacker och magisk...

När jag tog en tur till skogen i morse, hittade jag mossa som hade fått så vacker röd färg. Tillsammans med ett fat på fot, en julros och lite lav, blev det genast lite farsdags-stämning på bordet.

Nu väntar kaffe och tårta. Och vem vet - kanske far har gjort sig förtjänt av en liten present också...

Kram Sussie

Härliga november!

Jo, det är säkert - jag gillar november!


Det blåser, det är mörkt och man är lite härligt trött på kvällarna... När jag varvar ner händer något.
Då kommer inspirationen!


Jag har aldrig så många inredningsidéer och projekt på gång, som under den här månaden. Det är NU du ska ut i skogen och samla mossa, kottar, rönnbär och annat som du vill skapa av inför julen.


När det har fryst till, och advent står för dörren, då blir det där skogsbesöket bara ett jobbigt måste. Något som måste hinnas med bland allt annat - luciaträningar, pepparkaksbak, storstädningar och julklappsrace... Och inte är det speciellt lustfyllt att försöka skrapa fram frusen mossa under ett täcke av skarsnö...


Nej, det är nu du ska ta tillvara dagarna inför det som komma skall. Det är nu du har tid att njuta.

Kram Sussie

Katten på råttan och råttan på repet...

... eller Berättelsen om varför jag visar så gamla foton av vårt kök.

Allt började med, att vår - inte alls så gamla induktionsspis - gick sönder. Endast 36,5 månader gammal, sa den poff och slutade helt enkelt fungera.

Som tur var, hade vi tagit en extra lång försäkring på den...

Nu visar det sig, att just den spisen har slutat att tillverkas. Induktionsspisar är numera nästan uteslutande två separata delar. Spishäll för sig och ugn för sig.

Jaha! Vad gör man?

Jo, om man river ut det gamla skafferiet så skulle ju ugnen kunna byggas in där...

Och jag har ju alltid önskat mig ett stoooort skafferi, som man kan gå in i. Med vackra hyllremsor, söta små burkar och en vansinnigt prydlig ordning *jojo* Då skulle vi ju kunna bygga ett sådant om vi bygger ihop köket med kökskammaren. Om nu ändå det gamla skafferiet måste bort?!

Det är väl lugnt? Stallprojektet börjar ju inte förrän tidigast om två veckor...*andas in, andas ut*

Där har ni förklaringen till varför ni får passa på att titta på de gamla korten så länge. Det är den rackarns spisens fel.

Kram Sussie - som förstår om ni skakar på huvudet och tänker: Är de inte kloka!