En riktig tok...
Och en sinnesbild av längtan och drömmar.
Efter missförstånd och förvecklingar, slutar dock berättelsen i ett förlåtelsens tecken, när så Klara Gulla finner ro vid sin älskade faders grav.
"Än en gång kände hon den stora ömheten skölja upp ur hjärtat som en stor våg och fylla hela hennes varelse. Och med det samma visste hon, att nu var allt gott igen. Nu var hon och fadern ett som förut. Nu, när hon älskade honom, var det ingenting mer, som behövde försonas."
I kejsarrabatten planterar jag till sist:
- Kejsarkronor - som symbol för den kejsare han var, Jan i Skrolycka. Om än bara i drömmarnas och fantasins värld.
- Humle - som slingrar runt mina humlestörar. Den får symbolisera de år som gick innan Klara Gulla återvände hem. Ett varv för varje år...
Sommarens sista dagar är här. Augusti byts mot höstens första månad, september. Och kejsarrabatten får vila och växa till, för att nästa år stå i full blom. Om jag så bara lyckats inspirera en endaste en, att läsa Selmas bok, Kejsaren av Portugallien, så har det varit mödan värt. Och har du fortfarande inte läst den, så gör det. Den berör och lever kvar inom dig, många stunder framöver.
Kram Sussie