Rolig historia om Selma

Trädgårdsvandringen på Mårbacka var fantastisk.

Att Selmas pappa var väldigt trädgårdsintresserad, det visste jag redan och att Selma drev både jordbruk och sålde havremjöl och kex, det visste jag ju också.

Nej, det var en annan historia, som tilldrog sig mitt största intresse.
Jag hörde nämligen fortsättningen på den här historien, av en gammal man, som också var med på vandringen.

När Selma dog, skulle det ju bli begravning. Många ville närvara, så också de från Västra sidan.

Detta retade förstås folket från Östra sidan, eftersom de fortfarande inte glömt vad som hände vid insamlingen.

- Hur kommer det sig att ni är intresserade av Selma nu, när hon är död? frågade en hugad karl från Östra Ämtervik.

Han fick följande till svar:


- Jaaa, det är väl inte så mycket för Selma, som för att få se Sven Jerring när han förättar begravningen.

Man kan ju inte veta om det är sant eller om det är en klintbergare, men det spelar egentligen ingen roll. Det är roligt att lyssna på ändå.

Kram till er alla! Och en extra stor kram till er på Västra sidan :-)

Kanske mest för er som bor nära...

Denna vecka är det årets längsta vecka här i Sunne.

Kanske för att man börjat jobba :-P

Skämt åsido, det är nämligen Kulturvecka här. Den pågår i åtta dagar.

Jag kan inte låta bli att tipsa om trädgårdsvandringen på Mårbacka imorgon, onsdag, klockan 19.00.

Gissa vem som ska dit?

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 10

När den lilla flickan i Skrolycka hade varit borta i nära åtta månader, kom Stoll-Ingeborg en vacker dag inklivande på logen i Falla, medan Jan stod där och tröskade.


Jan blev just inte så glad att se henne. Hon var ju inte riktigt galen, det var hon visst inte, men det var ingen reda med henne, och hon pratade alldeles förskräckligt.



- Håll opp mä tröskninga, Jan, sa hon, så att jag kan få tala om för dej vad jag drömde om dej i natt!


Hon kom tätt inpå Jan, böjde kroppen framåt för var ny mening, knep ihop ögonen, skakade på huvudet och talade, så att orden sprutade ur munnen.

- Du kom te mej i natt i drömmen, så var det, ja. Du kom te mej, å jag sa så här: "Är du ute å går, Jan i Askedalarna?" - "Nej, sa du, "nu heter jag Jan i Längtedalarna." - "Jaså, välkommen!"sa jag. "Där har jag bott i hela mitt liv."

Hon försvann ur logöppningen. Jan hade blivit förundrad över hennes ord. Han tog inte genast till med arbetet, utan stod och funderade.

Om ett par ögonblick var hon där på nytt.


- Nu minns jag vad det var, som jag kom hit för, sa hon. Jag vill visa dig mina stjärnor.


Hon hade på armen en liten korg, som var ombunden med en duk.


- Det är riktiga stjärnor, det här. När en bor i Längtedalarna, då nöjer en sej inte mä di jordiska tingen, utan då är en tvungen te å ge sej ut å söka efter stjärnor.Du får nog gå ut å söka efter dom, du mä, nu.


Hon öppnade korgen, och Jan såg, att där låg fullt med olika slags stjärnor, som hon väl hade tiggt ihop på herrgårdarna. Det var stjärnor av tenn och papper och glas, grannlåt ifrån julgranar och karameller.


- Det är riktiga stjärnor, sa hon. Di är nerfallna från himlen. Du är den ende, som har fått se dom, å du ska få ett par mä åv dom, när du behöver dom.


Nu gick hon äntligen, men det dröjde en stund, innan Jan tog till med tröskningen.

Det var en fingervisning, det här också. Inte för att en sådan vettvilling som Ingeborg hade någon reda på Klara Gullas vägar, men hon var sådan, att hon kände i luften, när det skulle ske något märkvärdigt. Hon kunde se och höra sånt, som klokt folk aldrig fick någon aning om.

Alldeles bredvid Kejsarrabatten - där det ska bli en sittplats - har jag planterat:

• Stjärnflocka, som symboliserar de stjärnor Stoll-Ingeborg visade Jan i Skrolycka.

Kram Sussie