... Regnet höll på att strömma såsom förut, blåsten tog till, och fastän det bara var i slutet av augusti, kändes det lika ruskigt som en novemberdag.
Gullregn
" Där stod han nu och höll mellan sina händer någonting, som var varmt och mjukt och inrullat i en stor schal. Schalen var såpass undanviken, att han såg det lilla rynkiga ansiktet och de små vissna händerna. Han stod och undrade vad kvinnfolken menade att han skulle ta sig till med det här, som barnmorskan lagt i famnen på honom, då han fick en stöt, så att både han och barnet skakade till.
...Strax efteråt började hjärtat klappa i bröstet på honom, såsom det aldrig förr hade gjort, och med detsamma var han inte längre frusen, och inte kände han sig ledsen och bekymrad och inte ond heller, utan allt var bra. Det enda som oroade honom, var, att han inte kunde begripa varför det skulle dunka och slå på det sättet i bröstet på honom, då han varken hade dansat eller sprungit eller klättrat i branta berg.
... -Det är riktig hjärtklappning, sa barnmorskan.
Kärleksört
"Nästa dag stod Jan i Skrolycka flera timmar i stugdörrn och väntade med den lilla flickan på armen.
... Han hade inte ställt sig där i dörröppningen utan ärende,som man kan förstå. Det var en viktig sak, som han skulle söka att få avgjord, medan han stod där. Hela förmiddagen hade han och Kattrina försökt att välja namn åt barnet. De hade hållit på både länge och väl, men de hade inte kunnat bestämma sig.
- Jag ser ingen annan råd, än att du får ta jänta å ställa dej på tröskeln mä´na, hade Kattrina sagt till sist. Å så får du fråga det första kvinnfolk, som går härförbi, vad ho heter. Det namnet som ho då nämner, får vi ge flicka, vicket det så är grovt eller fint.
... Det hade varit mulet hela dagen, men just i den stunden hände det, att solen bröt fram ur molnen och sände ett par strålar ner till barnet.
... - Jag undrar inte på att du vill se på jänta ett slag, innan du går ner, sa Jan till solen. Ho är allt värd att titta på.
... -Då hördes Kattrina återigen.
- Var det nån där? Jag tyckte att du talte ve nån.
... - Ja, nu kommer jag, sa han och trädde in med det samma. Det var e så fin herrskapsmänniska, som gick förbi. Men det var så brått för´na, så jag hann knappt säga goddag, förrn ho var borta igen.
- Kära då! ... Du hann väl inte å fråga´na va ho hette?
- Jo, ho hette Klara Fina Gulleborg, så mycke fick jag ur´na.
- Klara Fina Gulleborg! Det blir väl ett för grant namn, det, sa Kattrina, men hon gjorde ingen vidare invändning.
Men Jan i Skrolycka var rent häpen över sig själv, som hade kunnat hitta på något så fint som att ta solen till gudmor.
- Gullregn - som symbol för denna första episod i boken. Ur denna regnvädersdag kommer ändå något som är lika gott som gull - Klara Fina Gulleborg!
- Kärleksört - som symbol för den oerhörda lycka som Jan i Skrolycka känner för sin dotter, när han för första gången håller henne i sina armar och förstår vad ren kärlek är.
- Solbrud - Symbol för Solen som gav Klara Gulla hennes namn. Om solbrud kan man läsa: "Solbrud är ett bra val i en rabatt som skall blomma länge på hösten. Om sedan de andra växterna också har samma färgskala så kan en sådan rabatt lysa upp även en molnig höstdag!
Kram Sussie
Nu har pionerna vuxit en bra bit, och strandkrassing och malvor är sått under trädet.
Allt det vita har bytt färg...
...till grönt! Och vi har planterat träd, buskar och nya perenner.
De första blyga snödropparna... 
...har fått ge plats åt andra skönheter.
Mina händer känns som sandpapper på våren. Jag har så svårt för att använda trädgårdshandskar!