Vad tycker ni om sommartid?
Varje år går jag igenom olika faser när det gäller det här med att ställa om klockan.
Första dagen med sommartid inträffar Gnällfasen.
Då gnäller jag och tycker att jag har blivit bestulen på en väldigt dyrbar timme i mitt liv. Kvällen är visserligen ljus längre, men ändå. Jag känner av det och jag tycker inte om att jag gick upp senare än vanligt på morgonen även om jag inte egentligen inte gjorde det.
Sen kommer Tjoho-fasen.
Helt plötsligt finns det så otroligt mycket mera kraft i kroppen när jag kommer hem från jobbet. Det är ljust flera timmar längre innan det är dags att sova och helt plötsligt finns kraften där på ett helt annat sätt. Den här fasen håller oftast i sig ganska länge. Typ ända tills det är dags att ställa tillbaka klockan igen.
Då infinner sig Tacksamhets-fasen.
Timmen ges tillbaka och även om jag går upp senare än vanligt dagen efter omställningen så går jag ändå upp tidigt. Att det är ljust på morgonen när jag vaknar bidrar till att jag känner mig utvilad. Jag är sååå tacksam över att få tillbaka den där timmen som jag tog bort från mitt liv i slutet av mars.
Gnällfasen brukar dock snabbt komma tillbaka ungefär i samma veva. Nu gnäller jag över att jag inte ids greja lika mycket när jag kommer hem från jobbet eftersom det blir mörkt så fort.
Jösses så man håller på.
Fick jag välja helt fritt skulle jag välja sommartid for ever. Det skulle vara så skönt att slippa hålla på och flytta tiden fram och tillbaka. Det skulle nog vara värt att ge bort en timme av sitt liv just för den sakens skull. Fast tanken är ändå nästan lite kuslig. Poff, så skulle det försvinna en timme från livet! Vem vill ta ett sånt beslut åt någon annan?
Kram
Sussie
