I vår groventré står det tre krukor med medelhavsväxter.
En stor passionsplanta, ett olivträd och ett fikonträd.
Under den varmare delen av året bor de på vår inglasade veranda, men har sedan några veckor stått inomhus för att inte frysa ihjäl.
Fast frysa ihjäl... Risken verkar inte så stor... om man säger så...
Det är milt ute för att vara december.
Upptäckte till min glädje, att fikonträdet börjat skjuta skott. Och tänk, det var som om livet i mig, också återvände! Är det månne detta som kallas fikonspråk ;-)
Hur mörkt det ändå är så här dags på året, så finns det hopp om nytt liv. Nya förhoppningar, nya spännande möten. Nya härliga skratt och nya fantastiska möjligheter. Jag kom på mig själv med att le, när jag stod där och förundrades över fikonträdet.
Och tänk:
Oavsett ålder, kön eller nationalitet, så ler vi på samma sätt.
KRAM! Sussie
1 kommentar:
Tänk så glad man blir;) Kram Johanna
Skicka en kommentar