Men... det var inte alla i familjen som uppskattade ett Guds ord om söndagarna. Sönerna i familjen älskade andra saker, såsom ett parti poker och en och annan liten rackare...
Inte kunde det gå för sig, att sönerna söp och rumlade, medans mor och far höll möte i den kristna tron tillsammans med präst och gelikar...
Värre gudfruktig var dock inte far i huset, än att han lät bygga en liten timrad stuga alldeles bakom huset, bland syrener och äppelträd. DÄR kunde pojkarna hållas medans den kristna tron förkunnades inne i boningshuset.
Tyvärr var det bara tre stockar som gick att rädda av den lilla, timrade stugan när vi köpte huset 1992. Utan varken tak eller underhåll är det inte lätt att stå pall även om man är byggd av de allra starkaste timmerstockar...
Vi ville ändå försöka ta tillvara dessa tre stockar som ger en härlig historia att berätta och en själ till vårt hus. Vi satte helt sonika upp dem i kökstaket. Där sitter de säkert och vittnar om husets historia som vi försökt ta tillvara på alla sätt vi har kunnat.
Ledigheten är slut, kvällarna blir mörkare och tiden behövs till jobb, läxläsning med barnen och studier för min egen del. Till mina bloggvänner måste jag därför hälsa att det troligen inte kommer att dugga så tätt med kommentarer i era bloggar från mig framöver. Men var inte oroliga! Även om jag inte skriver så kommer jag att surfa runt och smygläsa varenda en som jag brukar besöka. Rätt som det är finns den där... en kommentar från mig. Men man kan aldrig veta när... :-)
Ledigheten är slut, kvällarna blir mörkare och tiden behövs till jobb, läxläsning med barnen och studier för min egen del. Till mina bloggvänner måste jag därför hälsa att det troligen inte kommer att dugga så tätt med kommentarer i era bloggar från mig framöver. Men var inte oroliga! Även om jag inte skriver så kommer jag att surfa runt och smygläsa varenda en som jag brukar besöka. Rätt som det är finns den där... en kommentar från mig. Men man kan aldrig veta när... :-) Till alla mina vänner, stora som små, som läser och återkommer till min blogg:
Låt oss dela utsikten jag har, när jag blickar ut över fältet bredvid. Tidigt, tidigt imorse dansade morgondimman tyst över nejden. En ensam fågel kvittrade och solens strålar värmde mjukt i nacken... Ett ögonblick av ro som jag gärna delar med mig av... Varsågoda!
Stor kram till er alla!
Sussie
36 kommentarer:
Hej! Ja, precis så är det nu vi har börjat med dagmamma och jag hinner ingenting. Jag ska upp 05:15 så jag är så trött på kvällarna. kram
Vad roligt att ha fått tillgång till husets historia. Vårat hus är från 18-talet och många människor har kommit och gått, men jag vet inget om dem. Lite synd.
Ja, bloggandet är tidsödande, men jag set det lite som marknadsföring. Man måste ta till alla medel, för annonser är så hemskt dyra. Här får man visa bilder i färg helt gratis!
Jag tittar också in till dig lite nu och då!
Ha´en skön höst!
Kram Kicki
Vilken härlig historia. Så fyndigt att sätta stockarna i taket. Bilden på morgonen var riktigt vacker. Man kan nästan känna den svala luften och den härliga doften. Hoppas det går bra med dina studier i höst! Kommer att kika regelbundet efter dina inlägg.
Kram Karin Krut
Följer med stort nöje din berättelse om ert vackra hus.
Jag tror nog allt att Spökhuset bara stod och väntade på just er och den kärleksfulla omvårdnad det skulle få.
Det märks verkligen att ni tycker mycket om det ni gör.
Tack för att du delar med dig både av den underbara utsikten och av den roliga historien om ert hus...du borde skriva en liten minnesbok om huset, så att berättelserna finns kvar,sånt är guld värt...
Jag sitter i ett gammalt hus och vet i stort sett ingenting om husets tidigare liv och leverne...
Ha det gott Kram Anette
Vilka fina historier ert hus berättar! Jag blir lika fascinerad varje gång... Underbar utsikt ni har över fälten! Hoppas vi hörs! Kram
Hej!
Hur får du reda på allt som har hänt i ditt/erat hus??? Jag vill veta mer om vårat... det är en släktgård rakt igenom, men ändå tycks ingen veta något om huset... ja, lite smått! Men ingen vet NÄR huset är byggt! Vart vänder jag mig???
Helt rätt tänkt, det är så underbart att kunna ta med sig historierna om än på annan plats. Ni verkar ha god koll på huset och dess historia, är grymt intressant. Visst är det roligt att höra om ens egen historia, jag har luskat ut en hel del om min också, och till och med kommit fram till att han som byggde min stuga vad mammas chef när hon var ung. Helt plötsligt utbrast hon "men det var ju min chef" när jag drog storyn för henne. Världen är bra liten!
Det är otroligt snyggt hos er i alla fall, gillar det skarpt! Och rolig läsning, tack för det!
Ännu en underbart fin historia om ert hus och det är mycket roligt att ni bevarade dessa tre stockar som gick att rädda och satte upp dom i taket i köket.
Och det blev ju jätte fint - så otroligt fint faktiskt !!!
Ja du är nog inte den enda som kommer sitta med barnen och deras läxläsning nu när skolan snart drar igång. Det är viktigt och deras framtid !
Bloggandet får man ta när man hinner med. Men jag kommer ha svårt att hålla mig härifrån och kika efter dina alltid efterlängtade uppdateringar.
Kram Kram
Carina
Vad kul att få veta lite historia om huset:)
Jättefin vy du har!
kram Lallis
Vilka historier det finns om ert hus, fantastiskt att kunna bevara en del!! Tack för dina utsiktsbild, vackert så det förslår! Kram!!
Detär så fint med historierna bakom gamla hus och saker. Vad härligt att ni kunde använda de tre timmerstockarna, och vad roligt att kunna berätta historien om dem. Och vacker utsikt har du med, underbart! Ja det är inte alltid så lätt att få tid till bloggen, jag är hopplös på att skaffa mig massa hobbies som jag har svårt att hinna med! Kram!
for en nydelig utsikt dere har....jeg drømmer også om å kunne ha en slik. Deres hus er også noe som jeg bare kan drømme om,det er utrolig vakkert.
Så morsomt det må være å vite så mye om deres hus historier...syns det er kjempe koslig å lese dine historier og se hvordan dere har fått frem de gamle detaljene selv om dere har renovert.Er jo kjempe flott at dere tok de flotte tømmerstokkene i kjøkkentaket.
Har dere gamle bøker o.l fra de som tidligere bodde i huset eller har dere blitt fortalt alle historiene?
I hvertfall ser jeg innom deg hver eneste dag for å se dine bilder av ditt vakre hjem,leser hvert eneste ord og bare nyter den freden og gleden din blogg gir meg.
Håper du får en kjempe fin dag!
Klem
Snyggt med stockarna i taket och kul att det finns en historia bakom. Vilken vacker bild på "morgondagen". /Maria
Så bra at dere tok vare på stokkene,og en morsom historie er det jo også :)Kos deg,og ha en fin kveld :)
Ja, så vackert, det kallar jag sakralt.... men vilken bra idé att spara de vackra stockarna från "partystugan" ! Dels himla fint men också kul att veta att de kommer just därifrån! Jättesnyggt tak !! Mari.
Måste vara roligt att veta så mycket om sitt hus historia. Vad kul att ni har tagit till vara timmerstockarna.
Vilken underbar utsikt ni har.
Ha en trevlig kväll.
Kram Marie
Va spännande att veta husets historia och det blev ju superfint med stockarna där i taket! Ser ju ut som om de ska vara där! Vilken härlig utsikt du har!:) Kram
Vilken härlig historia du berättar, och du berättar ju så underhållande också! Jag tror många var ganska skenheliga då, kan ju ha fel men det är en känsla jag har.
Förstår om du kommer ha mindre tid framöver för bloggandet, men ska kika in här med jämna mellanrum på din underhållande blogg.
Sköt om dig, kram!
Men du vilka historier ert hus bär på. Vad roligt att känna till dem.
Jag får också höra en del om vårt hus av folk som kommer förbi och har något litet minne, men inte sådana där långa historier. Å va kul!
Min tid kommer också ransoneras när läxläsningen drar igång. Sonen som börjar sexan ska dessutom börja med Spanska..oj oj..
Glöm inte att informera mig lite då och då hur det går med butiksplanerna. Och du...Vilken utsikt ni har!
Stor Kram Katarina
Ja, nu börjar snart verkligheten för mig också... Efter att ha varit min egen i 12 år... så ska jag nu börja läsa igen! Har gått & funderat ett tag & nu äntligen tycker jag att det känns rätt. Börjar med ett år på komvux, sedan ska det bli mera Byggnadsvård. Men jag har inte läst sen 1992 så jag känner mig lite rostig(men det passar ju mig då iof...!. Inspirerad är jag iallafall. Lycka til med dina studier (vad är det av för sort?)
Vilka mysiga historier du har om ditt hus,alltid lika roligt att läsa o titta på dina fina bilder...
Jag vet vad som väntar så det blir nog samma här=))
kramar
Vad var det jag sa Sussie? Ni bor i ett underbart hus med en skön historia. Önskar man kunde säga detsamma, men man kan ju inte få allt här i världen (och vad skulle två personer med ett sånt stort hus till, egentligen?).
Önskar lycka till med studierna och hoppas få se dig nån gång här i bloggvärlden.
Underbar bild du visar. Förstår om du njuter av den utsikten.
Kram Elzie
Hej!
Är här inne och kikat för första gången. Jag gillar verkligen ditt hus och dina underbara möbler. Man blir verkligen ispererad av dig :). - kommer att komma tillbaka hit och tar med mig din länk så att jag lättare kan hitta hit ;). /Hanna
Åhå, jag förstår! Lycka till med studierna. Får man fråga vad du läser till?
Nyfiken lärarinna... : )
PS - kul att ta del av din historia. Häftigt att ni har bevarat det som ni hade möjlighet till!
Va´ fint att ta tillvara stockarna på det vis ni gjort! Det är sådana här läckra tips man kan få när man / jag kikar på "allas" bloggar.
Du har f ö jättefin blog!
Underbart! jo, nu börjar livet återgå till det normala, vilket innebär mindre tid för mysiga saker som bloggeri. Kram
Nu är det dags för mig också att börja jobba. Bloggandet är ju sååå roligt, men visst tar det tid.....
Vad fantastiskt att ha ett hus med så mycket hisoria. Kosar mig en massa med dina berättelser......
Klem!
Vilken spännande historia! Kul att bevara stockarna i köket! Det är verkligen fint :) Jag känner igen mig, tiden räcker liksom inte till när man har massor att göra. Jag kommer att titta in här, vill inte missa era underbara förändringar. Sist men inte minst, tack för vyn från er, otroligt avundsjuk är jag ;) KRAM!
Hej!
Och ursäkta att jag missat en fråga du hade hos mig ang. min systers hem..det var en extra utgåva ett speciellt julnummer som ges ut på julen..och det var 2006. Hoppas du hittar det.
Jag kommer åter i morgon och läser din berättelse
Kram och god natt /Maria
vad härligt du berättar...det är så roligt att höra lite hur historierna är runt alla dessa gamla hus som finns....jag bor tyvärr inte i något gammalt hus..men mina föräldrar gör det.och jag brukar be mamma berätta lite om dess histria...frågade faktiskt bara för några dagar sedan om vilka som bodde före dom..och det visade sej att det var en konstnär som hette Liss eriksson..som var son till en skulptör som hette Christian Eriksson...du har säkert hört talas om dessa män:)..och fick mej lite kulturhistoria på köpet...ska intervju min mamma lite mer nån dag...
Så kul att du vill dela med dig lite historia om ert hus. Spännande!
Taket är såå fint, stockarna kommer ju till sin fulla rätt och ger taket karaktär. Bra tänkt att sätta dom där!
Finns det nåt mysigare än dimma? Dimma skapar en lite mystisk lite trolsk stämning...gillar!
Som sagt hösten tar fart och nu är det jobb för fulla muggar igen, blogga gör vi när vi hinner och känner för. Ha det gott! kram/milly
For et vakkert hus du har!! Å ta vare på de gamle tradisjonene gjør det bare enda mere spesielt. Utsikten er det heller ikke noe å si på, tenker dere koser dere i det huset! Ønsker deg en riktig fin dag:)
Så härligt att kunna bygga in traktens minnen och berättelser i taket. Jättefint blev det också. Kram
Har nyss hittat din blogg! Vill berömma er för vilket fantastiskt vackert hus och trädgård ni har. Och din man verkar vara hur händig som helst som dessutom gör sånna vackra möbler. T.o.m utsikten var underbar :) Ni har verkligen ett dröm-hus! Kram från mig
Annelie och Interiörhuset:
Vi har fått reda på mycket genom att fråga grannar och äldre människor. Vi har hittat en del i huset som tidningar, etc. Sen var vårt hus (o)turligt nog ett rätt förfallet ruckel som många gärna ville berätta om när vi köpte det... Sist men inte minst är kyrkovaktmästaren i vår bygd en riktigt stor berättare. Han har mycket roligt att komma med när det gäller bygden och huset.
Skicka en kommentar