Rabatten ligger precis framför ingången till Stallet. Varje gång jag ser den, är det som en liten påminnelse om, att alltid lägga ner själ och hjärta i bakningen och att inte tumma på kvalitén. Spådär som fröken Lundgren gjorde.
Varje stor rabatt har namnskyltar med årtal hos mig. Det ger lite parkkänsla och är ett väldigt roligt sätt att få trädgårdens historia dokumenterad.
Det är svårt att göra violerna rättvisa på foto, men de blommar oavbrutet och rikligt. När man tror att de gjort sitt, är det bara att nypa bort de vissna blommorna. Efter någon dag är det fullt av blommor igen.
Det är en användbar blomma också. Jag tror, att både fröken Lundgren och Selma, skulle varit nöjda med rabattens blomval. Eftersom man kan äta violer brukar jag alltid garnera Måntårtan med den. Den gula krämen passar fint ihop med de mörkblå blommorna.
Som alltid, ploppar det upp idéer i huvudet hela tiden, när det gäller min trädgård.
Nästa års rabattprojekt har redan fått både namn och plats. Skissen kan ni få se, men historien bakom namnvalet, väntar jag med till våren.
Som ni ser är det bara ett första utkast. Men det ger mig sådan inspiration att sitta och skissa och drömma. Det kanske inte alls blir så den kommer att se ut, men det gör ingenting att ändra. Då får man ju skapa igen... och igen.... och igen. Må så vara att det bara är i huvudet, det går bra det med.
Kram till er alla!
/Sussie
