En dag sa mannen: -Nej, nu får det vara slut på det här! Det får bära eller brista.
Mannen tog ner luckorna i källaren och började hyvla, slipa och bygga. Kvinnan i huset tog fram pensel och färg och målade och målade. I uthuset fann mannen ett vitrinskåp efter sin mor och far och han tänkte: Detta kan jag få användning av. Han tog in nederdelen av skåpet och började återigen hyvla, slipa och bygga. När några veckor hade gått stod så ett färdigt skåp på ena sidan väggen i det gamla huset.
På andra sidan väggen började det också hända saker. Tid tog det, men efter några månader var även det skåpet klart. Nu fattades bara en bänkskiva. Paret tittade på den ena bänkskivan efter den andra i Kvänumkatalogen. Men för varje gång de gjorde det förstod de att en sådan bänkskiva aldrig skulle kunna bli deras. Det kostade alldeles för mycket pengar. Ni förstår, den här berättelsen utspelade sig på den tiden när parets båda barn var små och paret behövde sina pengar till så mycket annat än en bänkskiva.En dag sa mannen: -Nej, nu får det vara slut på det här! Det får bära eller brista.
Mannen gick återigen ner i källaren och letade fram gammalt lärkträd som han hade liggandes. Han började hyvla, slipa och bygga. Kvinnan började olja, ställa fram saker och bli nöjd.
Nu står det ännu mer nya köket i det gamla huset och paret är nöjda. Aldrig mer ska ett kök som inte passar in i husets stil få sättas in i det gamla huset. Huset kan äntligen andas ut och glädjer nu paret och deras barn i alla sina dagar.
Snipp snapp snut, så var sagan slut.
På stenar kan du läsa vilken sort det är.
