NÄR HEMMET BARA ÄR EN MELLANSTATION

 

I flera månader har jag nästan inte gjort annat än att städa. Ändå är det rörigt typ precis överallt här hemma. Känner nästan panik när jag undrar om det någonsin kommer att bli ordning och plockat igen. Det händer allt som oftast att jag tvivlar.

Det blir väl kanske så, när det är hos andra jag städar istället för hos mig själv. Vårt hem är just nu en mellanstation för en annan persons saker och det är bara att gilla läget.

Det pågår nämligen flyttstädning av mammas lägenhet eftersom hon äntligen fått plats på ett särskilt boende. Det är utflytt och inflytt på samma gång och mitt i alltihop ska det flyttstädas.  

Jag har aldrig någonsin tagit städhjälp, men nu funderar jag faktiskt på att unna mig det när, all flytt är avklarad. Risken är väl bara att jag kommer att skämmas så mycket att ta hem någon utomstående, att jag städar först innan de kommer. 

Bilden i dagens inlägg är tagen precis nu. Det finns hörn här hemma som är okej också. Den uppmärksamme ser kanske ändå att det står påsar med saker som ska vidare bakom dörren. 

Igår hade jag feeling och ork att rensa ur min egen garderob och  nu finns tre kassar med kläder som ska lämnas vidare till de som bättre behöver dem. En skön känsla.

Just nu ligger sådder och annat odlingsrelaterat lite på is. Istället är det dammvippan som går  på högvarv.

Och Raymond har börjat ta tag i toaletten på övervåningens som ska göras om. Lite byggdamm ovanpå allt är ju aldrig fel.

Sussie

 

HALLÅ! JAG ÄR VAKEN!

Det brukar vara jag som väcker pelargonerna någon gång i slutet av februari.  Ett litet försiktigt

-Godmorgon, dags att vakna nu!

Pelargonerna brukar vara vårligt gängliga och ganska rufsiga efter vintervilan, men i år tror jag minsann det pågått något slags uppror i pelargonsällskapet.

Plantorna är kraftiga och på gång av helt egen kraft. Igår skrek de rent av till mig.

- Hallå! Hallå! Vi är vakna! Ge oss ny jord nuuuu!

Jag fattade och införskaffade ny jord och planterade om. Hoppas innerligt att blomningen kommer igång som den ska också och att bristen på vintervila inte påverkat negativt på något sätt. 

Jag, som brukar passa på att ta massor av sticklingar i samband med omplanteringen, får nu istället njuta av kraftiga och buskiga plantor från start. Jag tar sticklingar lite längre fram istället. Vill låta dem girigt moffa i sig näring och bygga upp blomanlagen utan att behöva släppa ifrån sig sitt halva jag precis nu.

Vill ni läsa andra inlägg om pelargoner på bloggen är det bara att klicka här. 

Ett annat tips som jag gärna tipsar om är appen Oh Garden. Det här är inget samarbete utan helt enkelt ett tips på en bra app om ni som jag tycker om att ha en struktur och en plan med trädgården. Finns där appar finns.

Dags att ta tag i dagen. Först ut förmiddagskaffet. Den goaste koppen av dem alla.

Kram

Sussie

LÄST I JANUARI

Visste du att var tredje vuxen svensk aldrig öppnar en bok för att läsa? Det talas ganska ofta om barns bristande läsintresse  och sjunkande läsförmåga, men vi behöver titta på oss själva också. Hur förebildliga vi är.

Min pappa var en förebild på många olika sätt. Inte minst när det kommer till att läsa. Han var en väldigt fin och intressant personlighet som ständigt påminner mig om vilka värderingar jag själv har. Tänker jag på pappa, tänker jag på honom som en underfundig, snäll och läsande person. Alltid minst tre olika böcker på gång, som valdes efter vilket humör han var på för stunden. Han läste flera timmar  per dag och valde lätt boken framför tv:n.

Jag är en temaläsare. Utgår gärna från en författare och plöjer flera böcker av just denna. Jag kommer in i skrivstilen och författarens särpräglade sätt att skriva. 

Eller också läser jag serier och trilogier.  Lär känna böckernas huvudpersoner och vill gärna veta mer om dem. Deckare är en favorit och då gillar jag mest de där sidohistorierna som oftast kommer med på köpet. Själva deckarhistorien är inte alltid mitt fokus. Stackars författaren har kämpat för att hitta en riktigt bra mordgåta som ska lösas och jag tänker mest på huvudpersonens vardagliga liv som surrar på i bakgrunden av berättelsen.

Januari blev en rätt så bra läsmånad som kan sammanfattas med följande titlar. 

Dödsbädden av Katarina Wennstam. Den tolfte boken ur Justitia-serien.

Temat i alla seriens böcker är mäns våld mot kvinnor. Ruskigt, både på ett skrämmande sätt, men också ruskigt bra skrivna. Serien är väl värd att läsa.

Köksträdgården- Det gröna arvet av Lena Israelsson

Måste alltid slänga emellan en trädgårdsrelaterad bok eller två efter att ha plöjt igenom utsatthet och mord. Den här boken är en av mina ”bok jag måste ha- bok”. Lär mig nytt varje gång jag läser den.

Räkna hjärtslag - Katarina Widholm

Om trettiotalets Sverige. Om hembiträdenas slitiga vardag och om omöjlig kärlek. Feelgood med ett historiskt och realistiskt, allmänbildande tema. 

Värma händer - Katarina Widholm

Andra boken i serien om hembiträdet Betty. Jag tyckte inte del 2 var lika bra som första boken, men ändå bra. Såklart jag vill veta hur det går för Betty. Sen gillar jag böcker där man får följa någon som slår i underläge och som inte ger upp.

Käraste vänner - Katarina Widholm 

Jaa…. Det är ju inte för inte som jag önskar att det kommer en del fyra i serien. Inte kan det väl vara slut nu? Vill gärna ha en fortsättning.  Hör hon det fru Widholm?