Det är så fascinerande att ha djur. Att kunna studera deras vanor och beteenden.
Nere vid hönsgården finns en liten bänk som vi kallar Tuppersittarbänken. Det är perfekt att slå sig ned där med morgonkaffet en solig försommardag.
I torsdags fick kycklingarna och styvmamman Selma flytta ut i den stora gården tillsammans med de andra hönorna och ankorna. Trots att kycklingarna är framkläckta ur en maskin och trots att de var tre veckor gamla innan de fick komma ut i en egen bur ute hos de andra, så tog Selma verkligen till sig dem av hela sitt hjärta direkt när de presenterades för varandra. Detsamma gjorde kycklingarna. På något sätt kärlek vid första ögonkastet.
I ett par veckor fick sedan Selma vara ensam tillsammans med kycklingarna i buren. Synliga för alla har de varit hela tiden, men ifred från de andras tjuvnyp och markering av rang.
Kycklingarna är snart lika stora som lilla Selma men ändå är det hos henne de vill vara för att få värme och närhet. Fortfarande för små för att vara helt självständiga.
Längst ner i den här fjäderhögen finns Selma. Tålmodig och snäll när kycklingarna vill vila och behöver något varmt och snällt att sova på.
En riktig hönsmamma.
Kram
Sussie
