Visst är det lite slitigt, lite kämpigt och ganska tidskrävande att ta hand om den, men det är det värt.
Tusen gånger om.
Vår trädgård är stor. Det finns alltid saker att ta tag i. Hänger ni med mig på en liten trädgårdspromenad?
I höstas satte jag ner massor av lökar vid den uteplats där vi oftast intar vår frukost. Det blev lyckat. De olika sorterna harmonierar fint med varandra. Nöjd!
Tagetesrädslan är överkommen. Den första blomman har blygsamt kikat fram. Kanske är den lite rädd att jag ska halshugga den, jag som i alla år "hatat" tagetes.
Jag har planterat alla mina tagetes i krukor och kärl. Då kan jag lyfta bort dem ur synhåll om jag drabbas av tagetesrädsla igen.
Tydligen är det fler än jag som "gillar" tagetes...
Jag är inte helt säker på att det är snäckor som ätit upp dem, men misstanken är stor då det låg snäckor i jorden bredvid plantorna. Tyckte precis jag hörde en rap också...
I två år har jag haft jordgubbar i blomlådorna. I år kör jag petunior och lobelia. Tråkigt kanske, men tacksamt och vackert. Satsa på bra jord till dina blomlådor. Det är inte världens enklaste jobb att blomma överdådigt i ett trångt utrymme. Jag har använt sk. U-jord.
Förra året planterade jag två vindruvor. En planta har överlevt vintern.
Lite roligt är det om man läser på informationslappen: "Mognar bra i Fryksdalen" Bättre anpassade plantor får man leta efter.
Höstens nyplanterade rosor klarade inte heller vintern. Nya är inhandlade och jag hoppas att de klarar den kommande vintern bättre. På plantaffären såldes de som "Scneewittchen". Nu har jag läst på lite i efterhand och risken är stor att jag köpt rosor som heter "Iceberg".
En äkta Schneewittchen blir ca 70 cm hög och Iceberg blir 120 cm. På lappen står det att mina rosor blir ca 120 cm...
Det är tydligen väldigt vanligt att dessa två rosor förväxlas. Mig gör det ingenting. Jag köper efter hur de ser ut och inte efter namnet.
Det gäller att vara uppmärksam i trädgårdsdjungeln!
Häromdagen uppmärksammade jag också min dillpion som blommar makalöst. Den är tidig, den är speciell och den får allas uppmärksamhet när den dundrar igång sin blomkaskad.
- Åh, har du en dillpion!?
- En dillpion skulle jag också vilja ha, men de är så dyra.
Och så har jag stått där och nickat och känt mig glad och stolt över att ha några dillpioner.
Ha!!!
Av en händelse googlade jag dillpion och nu är jag nästan helt säker på att jag inte alls har några sådana.
Mer troligt är det att pionerna är Herrgårdspioner.
Bladen skiljer sig tydligen ganska mycket om man vet vad man ska titta efter.
På odla.nu kan man läsa följande om Herrgårdspionen:
"Herrgårdspionen i sin tur har något mindre finflikiga blad. Den är lite mer robust till växtsättet, har lite mer blårödtonade blommor och förekommer ofta i gamla trädgårdar. Blommorna brukar vara mer eller mindre nickande."
Japp! Det stämmer med mina det!
Jaja... vad är väl en bal på slottet? Vad är väl en Schneewittchen mot en Iceberg och en dillpion mot en herrgårdpion?
Håller med Karlsson på taket:
Det är världsliga saker!
Kram Sussie
