Grannpojkarna var med, gamla elever syntes i rutan och jag borde nog ha varit uppväxt i Munkfors istället för i Sunne om man ska tro Fredrik, för jag säger "sju" med sj-ljudet långt bak i munnen...
Idag får ni se en glimt av vad jag har alldeles nära mig. Fem minuters gångväg från vårt hus ser det ut så här. Dotter Emma är fotograf för dagen.
Sjön heter Fryken och är smal, men djup. På andra sidan syns Västra Ämtervik.
Vi ser Finnfallet från vårt hus. Det lyser vackert från backen under vinterhalvåret.
Längst därborta skymtar Sunne tätort.
För övrigt kan jag meddela, att jag börjat kasta lystna blickar på ett hörn i vår trädgård som förtjänar ett mycket bättre öde än vad som är fallet idag...
Men jag borde INTE tänka på att gräva och härja där just nu. Jag behöver inget sidoprojekt när jag har så ofantligt mycket som måste bli färdigt först. Men ni vet hur det är. Det kliar i fingrarna och tankarna far iväg. Det skulle vara så fint om...
Och inte kan jag sätta mig ner och sansa tankarna på den tänkta viloplatsen heller. Den har en annan familjemedlem lagt beslag på.
Ja, jag säger då det!
Kram Sussie