Återbruk - Recycling

Gafflar, skedar och knivar.

Små finurliga saker som vi använder vid måltiderna varje dag.

Och så kan man ju alltid hänga besticken runt halsen eller handleden också. Snyggt och roligt!

Tack Annika för att du förser mig!

P.S För några dagar sedan ringde en tidning och undrade om jag kunde tänka mig att göra en inredningskonsultation i ett hem. Tidningen kommer att göra ett före- och ett efterreportage kring detta.
Jag sa ja... men jösses så pirrigt! Jag - inredningskonsult?! Det känns nervöst, men samtidigt väldigt spännande. När allt närmar sig kommer jag att berätta mer. D.S

Kram Sussie

Smaka på Värmland

Jösses, vilken vecka!

Det finns yrkesgrupper som ägnar sig åt nattvak. Själv har jag denna vecka bedrivit nattbak.
I lördags var det nämligen matmässan "Smaka på Värmland"  i Mariebergsskogen i Karlstad.

Och JÖSSES så mycket folk det var!

Ett av dragplåstren var Värmlands största kafferep. Och det var jag som fick äran att ordna detta.
När man står där och föreläser om kafferepets historia och när man möter alla trevliga och fantastiska människor, ja då är det värt alla nattliga baktimmar!

Då är det värt det!

Själva lokalen vi var i, kanske inte var den mest mysiga. Men för att få till en känsla från vårt Stall, hade arrangörerna ordnat stora dukar med bilder från Stallet med min logga på. Dukarna mätte 2,5 * 3 meter.
Här ser ni när man börjat rigga upp dem.

Tyvärr hann jag inte fota hur det såg ut när vi sedan drog igång med de två kafferepen. Det blev liksom fullt upp med föreläsningar, kaffeservering och omhändertagning av alla härliga kafferepsgäster!

Och det var massor av människor som inte hade fått plats på de två kafferepen som också så gärna ville dricka gott kaffe och smaka söta kakor. På slutet öppnade vi upp även för dem och gjorde tabberas på det som var kvar!

Kan ni förstå hur roligt det känns med ett sådant gensvar!?

Kram från trött, men lycklig Sussie,

Granne med Selmas populäraste kopp

Jag är på väg i bilen till Hagfors. På vägen passerar jag en skylt där det står LOPPIS. Jag har egentligen ingen tid, men desto större lust, att kika runt bland ratade porslinsfiguriner och udda blomkrukor.

Det regnar. Eller rättare sagt, det ösregnar. De andra som också stannat till vid loppisen, sitter kvar i bilen och väntar på att skuren ska gå över.

Inte jag.

Uppväxt som jag är, med en mamma som hade barnklädesaffär och ständigt matade mig med orden:
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Det var mest skräp på den där loppisen. Men jag hittade fem (5!) stora tekoppar med fat, som jag förälskade mig i direkt.

Kanske har jag sovit under en sten i mitt vuxna liv, för jag kände inte alls till den. Jag tyckte bara att den var så fantastiskt fin.

Tydligen hade loppisföreståndaren också sovit under en sten, större delen av sitt vuxna liv, för fem felfria koppar med fat, blev mina för 40 kronor. Och då fick jag också en liten broderad duk med på köpet som han packade in dem i.

Servisen är designad av Louise Adelborg. Mönstret ska föreställa stiliserade veteax och servisen blev Rörstrands flaggskepp från 1930 och framåt. Då gick den under namnet Nationalservisen. Eller NS som Adelborg själv föredrog att kalla den.

Nationalservisen placerades på landshövdingeresidens, slott och ambassader, liksom i många svenska hem,
generation efter generation. I dag tillverkas den under namnet Swedish grace.


Loppisfynd eller fullpris. En skönhet är en skönhet oavsett.

Kram Sussie

P.S Här är länken till radiointervjun http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=4707156
Tack Magnus! :-) D.S