Väggrus och handblås

Förlåt dålig uppdatering, men några dagars ledighet resulterade i annat än datortid.

När vi grävde ner avlopp och annat till Stallet, innebar det också att en stor del av vår väg blev förstörd.

Hela våren har det varit som en lergegga på vissa ställen eftersom väggrus och bärlager grävts bort. Nu har vi äntligen börjat återställa vägen.

För att slippa en del ogräs har vi först lagt markduk.

På med väggrus.
(Vilket konstigt ord att skriva... en del kanske läser vägg-rus istället för väg-grus... :-)

Idag ska vi använda paddan för att platta till allt.

Allra roligast med allt detta slit, är att Lovisas Örtagård också har förberetts inför nästa år. Jag får verkligen hålla i mig själv för att inte börja skotta, padda och bygga planteringsramar... Att vänta är inte riktigt min grej!

Aven Örtgården får markduk i botten.

Blåsor i händerna hör till. Det brukar vara det, eller vita prickar på mina efter målning. Ser jag någon med vackra, välmanikyrerade naglar i fransk stil, så kan det allt hända att jag blir lite avis och gömmer mina egna *haha*

Kram Sussie

Fröken Lundgren i full blom

Kommer ni ihåg när jag skrev om årets rabatt?

Rabatten ligger precis framför ingången till Stallet. Varje gång jag ser den, är det som en liten påminnelse om, att alltid lägga ner själ och hjärta i bakningen och att inte tumma på kvalitén. Spådär som fröken Lundgren gjorde.

Varje stor rabatt har namnskyltar med årtal hos mig. Det ger lite parkkänsla och är ett väldigt roligt sätt att få trädgårdens historia dokumenterad.

Det är svårt att göra violerna rättvisa på foto, men de blommar oavbrutet och rikligt. När man tror att de gjort sitt, är det bara att nypa bort de vissna blommorna. Efter någon dag är det fullt av blommor igen.

Det är en användbar blomma också. Jag tror, att både fröken Lundgren och Selma, skulle varit nöjda med rabattens blomval. Eftersom man kan äta violer brukar jag alltid garnera Måntårtan med den. Den gula krämen passar fint ihop med de mörkblå blommorna.

Som alltid, ploppar det upp idéer i huvudet hela tiden, när det gäller min trädgård.
Nästa års rabattprojekt har redan fått både namn och plats. Skissen kan ni få se, men historien bakom namnvalet, väntar jag med till våren.

Som ni ser är det bara ett första utkast. Men det ger mig sådan inspiration att sitta och skissa och drömma. Det kanske inte alls blir så den kommer att se ut, men det gör ingenting att ändra. Då får man ju skapa igen... och igen.... och igen. Må så vara att det bara är i huvudet, det går bra det med.

Kram till er alla!
/Sussie

Låter jag verkligen så där?

Man hör sig själv prata varje dag, men ändå känner man knappast igen sig,  när man hör sig själv på radion!

I morse ringde Radio Värmland och frågade lite om det här med kafferepets vett och etikett. Jag har varit med på många saker, men att prata i radio var alldeles nytt för mig. Reportrarna var jätteduktiga, så det kändes naturligt och roligt att prata med dem.

Vill du lyssna på vett och etikett på ett traditionellt kafferep, uttalat med bred värmländska?
Gör så här:

Klicka på den blå länken där det står: 07:00-07:30 fredag 22 jul 2011 på den här sidan.
Längst ner på den nya sidan kan du dra fram till ca 14,5 minuter in i programmet.


Kram Sussie