Stickat som inte stickar

Min mamma hade garn- och barnklädesaffär när jag växte upp.
Mamma stickade jämt. Alltid var det några nya modeller som skulle göras.

Jag glömmer aldrig, när jag var tre år gammal. Då var det var modernt med färgen orange. Och det var modernt med stickade kjolar och små stickade tröjor på flickor.
Och det var modernt med garnet Angorina Lyx...

Och eftersom mamma sålde garner och stickade modeller för att visa upp OCH dessutom hade en liten flicka som modellen kunde sitta på, ja då fanns det liksom inget val.

Än idag kan jag komma ihop den där stickighetskänslan av Angorina Lyx-garn på en varm rygg när solen värmde. Hur det stack och kliade i kjollinningen och känslan av panik när det inte gick att uthärda längre!

Nu är jag vuxen, men mamma stickar ännu. Häromdagen fick jag ett par vantar i ljuvligaste ull. Och för att de inte ska klia, har hon fodrat dem med mjukt fleecetyg på insidan.

Inget kliande eller stickande mera! Bara härligt värmande och fantastiskt vackra.

Kram Sussie - som ska sätta på sig vantarna och bege sig ut på dagens promenix.

P.S Om någon skulle vilja köpa ett par vantar så finns det ett par till. Klicka här. D.S
P.SS Vantarna är sålda. Ev kommer nya under v. 3-4. DSS

Eldsjäl nummer 3 - Monica i Ransäter

I Ransäter finns min tredje duktiga eldsjäl.  Hennes namn är Monica Olsson.

Monica broderar 4 stycken draperier med Selma Lagerlöf som tema. Utifrån Monicas idéer har motiven växt fram tillsammans med konstnären Marja i Myrom.

Motiven ska till största delen fyllas med plattsöm En hel del arbete kvarstår, men man ser ju redan nu hur vackert det kommer att bli!

 Och det gör mig så glad, att Monica vill dela med sig av detta här på bloggen!

Monicas man kommer ursprungligen från Fryksdalen, medan hon själv kommer från Klarälvdalen. Motiven är inspirerade från båda dessa trakter.

Jag älskar sådana genomtänkta projekt!

Ser ni Nils Holgersson på gåsen Akka? Hur säkert han sitter bak på Akkas rygg på sin färd genom Sverige?

Monica bor på en gård, med det vackra namnet Klockargården. Och Klockargården finns förstås med som ett tema.

När jag ser draperierna tänker jag, att de skulle platsa på ett museum i framtiden. En konstskatt, ett kvinnoverk och ett stycke historia gestaltat med nål och tråd!

Tack Monica för att du ville dela med dig av ditt handarbete! För mig är du en sann eldsjäl.

Kram Sussie

Broderat monogram

Äntligen har jag broderat S:en i min logga!

Det har jag längtat efter sedan jag höll på att testa fram den.

Jag har broderat den på linnetyg som ska hänga framför bänken i Stallets köksdel. Åtta våder ska det bli. Det innebär att jag får brodera ännu mer. Och det älskar jag ju...

Idag är det förresten sista chansen att delta i utlottningen av de vackra ljusen från Liljeholmens! Missa inte det, om du ännu inte deltagit.

I nästa inlägg ska ni få träffa en Eldsjäl igen. HON kan brodera hon...
Kram Sussie

- som också passar på att ge en extra stor kram till den/de som plogar skogsvägen mellan Fasterud och Stavik. Tack vare detta går mina promenader som en dans!