- Inredning - Trädgård - Recept - Feng Shui - Välkommen till Granne med Selma!


tisdag 23 november 2010

Kan man ge bort ett rep i julklapp?


Adventsbild från 2009


Den frågan får jag ibland i min mailbox.
Det frågan syftar på, är förstås, om man kan ge bort ett kafferep i present - i julklapp, till mor i morsdagspresent, till svärmor som fyller 70...?

Visst kan man det!

Maila mig på susanne@grannemedselma.se så ordnar jag ett presentkort.

Kram Sussie - som nu börjar längta efter årets Advent...

söndag 21 november 2010

Eldsjäl nr 1 - Karina Johansson

Sunne kommun är känt för många saker. En av dessa saker, är de fantastiska författare, som bygden kan stoltsera med:

Selma Lagerlöf... Göran Tunström... Helen Tursten... Tove Klackenberg ... Inga-Britta Sundqvist...

Nu har ännu en stjärna fötts på den värmländska litteraturhimlen!


Den 26-27 november släpper Karina romanen ”Bara en pärla” i samband med bokmässan på Värmlands museum i Karlstad. Det är en roman om relationer, drömmar och ond bråd död och utspelas i Sunnemiljö.

Karina är en aktiv tjej och en riktig eldsjäl värd namnet. Hon målar, tränar och bloggar.
Om ni gör ett besök på hennes blogg, kan ni följa hennes bloggturné, som börjar i och med mitt inlägg.
 
Jag:
- Vad fick dig att ta steget - att skicka iväg ditt alster till ett förlag?


Karina:
-Drömmen låg länge i bakhuvudet men jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt att jag verkligen skickade iväg manuset. Att ens tänka tanken att något jag hittat på skulle bli en bok kändes väldigt avlägset. Så när jag väl skickade iväg det vågade jag inte ens berätta om det för sambon.

En dag ringde ett förlag och förklarade att de gillade min historia. Gissa om sambon blev förvånad när jag berättade för honom!


Jag:
- Vad är nästa dröm du vill uppfylla?

Karina:
- Att boken blir omtyckt av läsarna. Det är en minst lika stor dröm som att få den utgiven.

Jag:
- Har du något motto som du lever efter?

Karina:
- Jag vill försöka förverkliga de drömmar jag bär på, livet är för kort för att drömmas bort. Skulle jag sedan misslyckas, får jag försöka vara stolt över att jag i alla fall har försökt.


Sen tycker jag att talesättet att ”behandla andra som du själv vill bli behandlad” är ett fint ledord att ha med sig.

Jag:
- Berätta lite om hur arbetet med din debutroman har varit.

Karina:
- Jag började skriva noveller sommaren 2006. Året därpå påbörjade jag arbetet med Bara en pärla och skickade in första versionen av manuset till förlag vintern 2008. Därefter fick jag kontakt med Libra Artic Förlag. De förklarade att de gillade historien, men att vissa delar måste förbättras.


Jag trodde att jag hade redigerat texten mycket innan. Men det var inget emot det arbete som sedan tog vid och många versioner senare satte jag punkt i somras.

       --------        --------        -------    
   
Jag blir lycklig när jag hör Karina berätta om sin dröm som gått i uppfyllelse - att skriva en bok... Den drömmen har nog många, även jag.

Och Karina har visat vägen. Det går, om man plockar fram eldsjälen inom sig.





Bara en pärla är en roman om relationer, drömmar och ond bråd död och utspelas i Sunne, Värmland.


Det fanns inget rimligt svar på frågan vad Angelika gjort vid bryggan. Hon var livrädd för vatten och hade inte varit i närheten av sjön på många år.

Emma tror inte på det folk i bygden säger; att Angelika var deprimerad och att drunkningen var ett självmord. Angelika var ju strålande glad över att hon och Emma äntligen kunde ta semester, den första sedan de startade hobbyaffären för tre år sedan.

När Emma sedan finner den tavla som Angelika gömt i affären strax före sin död minns hon plötsligt hur uppjagad hon varit och hur undvikande hon svarat på frågor om den. Emma inser att något inte stämmer. Men hon verkar vara ensam om att tro att Angelika inte begick självmord.

         --------         ---------        --------       

En given plats i min bokhylla!

Kram Sussie - som börjat förbereda årets adventsljusstake. I mitt huvud är den fantastiskt härlig. Hoppas bara den blir det i verkligheten också ;-)

torsdag 18 november 2010

Filbunkar och snälla tomtar

Om du sluter ögonen och tänker på ordet ”filbunke”, vad ser du framför dig då?


Jag ser en glasskål med blå kant och i den är det vit fil.



                                                                 Bild lånad från nätet

Bilden är klar och tydlig, fast jag aldrig ätit filbunke. Det är de där skålarna, som ger den tydliga känslan av tradition, lantlighet och hemtrevnad.

Min pappa sa alltid:

- Om jag ser några glasskålar med blå kant på auktion, så ska jag ropa in dem till dig!

Kanske är de svåra att få tag på, för några glasskålar med blå kant blev aldrig inropade.

Visste ni förresten att den blå kanten inte bara är en vacker dekoration? Den har också en praktisk betydelse. Den skrämmer nämligen bort närgångna flugor.

Under årens lopp har tanken på de där skålarna följt mig. Och när jag hamnade på ArtGlassVistas hemsida för ett tag sedan, fanns de där!

Skålarna jag drömt om!

I samma serie finns också glas:




Jag har bestämt mig!
 
En 30-årig längtan ska stillas. Jag ska ge mig själv några stycken i julklapp. Några skålar och några mjölkglas, det får det bli!


Och om jag inte gillar filbunke, kan jag ju alltid servera flingor… yoghurt … jordgubbar… nötter… dippsås eller smågodis ur dem.


Kram Sussie

P.S ArtGlassVista har börjat med Online Outlet. där de erbjuder populära paketerbjudanden, limiterade varor som är exklusiva från ArtGlassVista och  utgående sortimentet från Orrefors & Kosta Boda - för det mesta så säljs allt för ungefär 50% av det rekommenderade priset.

Det kan väl vara värt ett besök?!. D.S