Hemma igen

Jag har tillbringat ett par dagar i ett vackert Göteborg. Det är en ganska okänd stad för mig, och eftersom vi har släkt och vänner i Stockholm, är det istället dit vi åker när vi vill andas storstadsluft.

Någon har berättat att Göteborg kallas Kaféstaden.  Och visst fann jag många små mysiga caféer och uteställen under min lilla kvällspromenad.


Jag kikade även in i skyltfönstret hos en mäklarfirma som NÄSTAN fick mig att vilja flytta...
Alvhem Mäkleri och Interiör.

Det är väldigt inspirerande att läsa mäklarannonser på nätet, tycker jag. Här får ni fler sidor på mäklare som förstått att bostadsköp börjar med en känsla...

Uppvik och döttrar

Skeppsholmen

Kram Sussie

Vinnaren är.....

Tusen tack till Er alla som varit med och tävlat om det fina armbandet från Atenga!

Igår kväll satt jag och skrev lotter för hand, jag tycker det känns mest "säkert" mot att använda slumpgenerator på nätet. Ni vet, jag är ju lite gammaldags så där... Det tog någon timme, men eftersom jag skrivit lotter ända sedan tävlingen startade, så blev det inte så mycket tid ändå.

Och ni var många, vill jag lova, som önskade ett fint armband nu i vår. Med alla dubbla lotter från kommentarer och mail, så blev det till sist 427 (!) st.

GRATTIS till dig!

Maila till mig på grannemedselma@hotmail.com, så hjälper jag dig vidare med kontakt till Agneta.

Och två, av alla fina ögonblick som ni läsare valt att berätta om i era mail gjorde mig lite extra rörd. Stor kram till dig Lena, som blivit fri från din cancer och till dig Ulrika, som nu har en frisk och hjärtopererad son!
Extra stor kram till er!

Kram Sussie

Ekvationen som aldrig går ut

Dagarna är underbara!

Varje liten ledig stund, vill man vara ute.

Det ska krattas, rensas, flyttas utemöbler, eldas, planteras...

Eftersom man är ute mestadels av dygnets ljusa timmar, borde det ju inte bli stökigt inomhus.

Jag skriver borde - för det bliiiir nämligen stökigt inomhus - är inte det konstigt?

Eller är det bara hos mig detta fenomen uppstår?

Plötsligt springer man ut tillbaka så fort man ätit - och tallrikarna blir kvar på bänken.

Plötsligt skyndar man sig ut tillbaka när man varit inne och besökt hemlighuset - och golvet är fullt av sand och lera eftersom man inte brydde sig om att ta av sig skorna.

Plötsligt ser det ut som ett gigantiskt inferno - och jag fattar ingenting! Vi är ju aldrig inne!

Och vår punschveranda behöver få sig en liten uppfräschning. Så här i skarven mellan kalla nätter och varma dagar, är det som att spela på lotteri, om man sätter ut några blommor. Murgrönan klarade sig som tur var i natt. När jag kom upp var marken vit av rimfrost. Just nu ser det tomt och bart ut på verandan, Men ni får se bilder av den ändå.

Ha en underbar dag!

Kram Sussie