Tungvrickare

Det märks att dagarna blir kortare...
Jag hinner inte allt jag skulle vilja hinna. Och jag orkar inte allt jag skulle vilja orka.

Men det är något själsligt skönt i det också.


Det är vilsamt att bara varva ner, tända ljus, snacka med tonårsbarn över en kopp te eller låta disken stå. Egentligen borde man kanske stryka, eller städa på verandan....

Ibland får man faktiskt erkänna - eller stå ut med - att man bara har det fläckvist inrett i acceptabel ordning.

Stor kram till er alla! Jag är glad för att just DU tittade in!

/Sussie

Fönster är husets själ

Vårt hus har många fönster.

Och alla fönster har innanfönster. Vi har aldrig bytt ut dem mot kopplade.

Vansinne! tycker en del.
Underbart! tycker vi.

Det är en speciell känsla på hösten, när alla fönster ska göras iordning. Det tar några dagar att få allt på plats. Fönstren ska putsas, sättas i och sedan tejpas med fönsterremsor.

Belöningen är omedelbar. Det blir märkligt tyst - och varmt.
Dina ögon dras mot fönstret i ett rum, även om det finns annat att titta på.

Kram Sussie

@ home

Klockan nio i morse hade vi stämt möte för en tidningsintervju på den vackra Gunnerudsgården.


Dimman låg fortfarande kvar när jag satte mig i bilen, men solen gjorde tappra försök att kika fram. Eftersom det varit kallt under natten, låg rimfrosten vit på fälten.

Åkrar, ängar, vackra hus och en bygd i vaknande...

Det var så vackert, att jag allra helst hade velat stanna bilen, gå ur den en stund, och bara stå där en minut... eller två.

Jag ÄLSKAR hösten!

Och jag hoppas, att jag alltid kommer att fortsätta vara tacksam över dimmiga mornar, rimfrost på fälten och över att få åka på slingrande grusvägar i en uppvaknande landsbygd.

Och tänk vad det är bra med IT! Man kan fortfarande bo ute på vischan, men ändå ha kontakt med alla er därute i Värmland... Sverige... Norden... Europa... Världen.... Universum... och faktiskt känna att man bor mitt i, där framtiden finns!

Visst är det väl häftigt?

Kram från IT-frälst Sussie