@ home

Klockan nio i morse hade vi stämt möte för en tidningsintervju på den vackra Gunnerudsgården.


Dimman låg fortfarande kvar när jag satte mig i bilen, men solen gjorde tappra försök att kika fram. Eftersom det varit kallt under natten, låg rimfrosten vit på fälten.

Åkrar, ängar, vackra hus och en bygd i vaknande...

Det var så vackert, att jag allra helst hade velat stanna bilen, gå ur den en stund, och bara stå där en minut... eller två.

Jag ÄLSKAR hösten!

Och jag hoppas, att jag alltid kommer att fortsätta vara tacksam över dimmiga mornar, rimfrost på fälten och över att få åka på slingrande grusvägar i en uppvaknande landsbygd.

Och tänk vad det är bra med IT! Man kan fortfarande bo ute på vischan, men ändå ha kontakt med alla er därute i Värmland... Sverige... Norden... Europa... Världen.... Universum... och faktiskt känna att man bor mitt i, där framtiden finns!

Visst är det väl häftigt?

Kram från IT-frälst Sussie

Rönnbär i massor

Varje höst gör jag en rönnbärskrona. För två år sedan fanns det nästan inga rönnbär, men i år, liksom förra året, är det mer rönnbär än löv på träden.

Det är alltid kul att försöka hitta på nya slags kronor. Och det är härligt att låta det få ta tid. Det kan vara lika inspirerande som att det är färdigt.

Förresten - byggnadskontoret var positiva till mina idéer. Nu återstår bara några saker till innan vi kan dra igång. Jag berättar mer så fort jag vet om det går igenom.

Kram Sussie

Ung tant transformerad till gammal tjej

I år är det 25 år sedan jag gick ur nian.

25 år!

Vad har alla haft för sig? Vart i världen bor de? Och känner man igen varandra om man skulle råkas?

Vem vet? Ikväll lär dock några av frågorna få ett svar. Det är återträff för alla som gick ur årskurs 9, det magiska årtalet 1984.

Året, då Yvonne Ryding blev Miss Universum, Herreys vann melodifestivalen och inom heminredning fick man inspiration från TV-serien Dallas. Pösiga skinnsoffor och glasbord. Kommer ni ihåg? Och pasteller! Alla min kompisar hade tjusiga gardinuppsättningar med tyger i aprikos och svart, gärna lite glansigt.

Men inte jag.

Jag hade inga gardiner alls, eller hemvävda. Herregud, jag måste ha framstått som värsta tanten. Minsann hade jag inte pelargoner i fönstren i min första lägenhet också... För hemifrån flyttade jag tidigt...

Och när alla köpte svarta skinnsoffor, ville ju jag också hänga med - och köpa skinnsoffa. Men svart... Nej en beige fick det bli!

Kram från tant Sussie - som inte alls känner mig så gammal att det skulle vara 25 år sedan jag gick ur grundskolan.