
3 augusti 1994
Den dagen dog den snällaste människa jag någonsin träffat - min pappa.
När jag var liten sa alltid mamma:
- Var snäll mot pappa. Om du ber honom ta ner månen, kommer han att försöka i det oändliga för din skull.
Vackert sagt och fantastiskt, med tanke på att de var skilda.
När jag tänker på att pappa inte längre finns med oss, känner jag vemod och saknad - aldrig sorg. Jag antar att det beror på, att jag är mer glad över att han levt, än ledsen för att han är borta.

Borta förresten...
Så länge man tänker på en person, finns han kvar. Och pappa finns kvar. Ofta citerar vi honom eller pratar om honom. Tänder ett ljus, eller låter tanken fara: det här skulle pappa- Lasse - morfar- ha gillat! Var rädda om varandra och gör en god gärning idag. Det sägs att goda gärningar smittar :-) Bilderna i dagens inlägg kommer från salen. På ett litet bord, med texten " Så skönt att du finns till" finns det samlat saker från människor i vår familj och närhet, som lever, som är "borta" eller som betyder väldigt mycket.
Puss på er allihop! Jag tror ni vet vilka Ni är...
Och till Er andra - en riktigt snäll kram.
/Sussie