All kraft går åt till att fixa jobbet, fixa vardagen och ordna så att allt flyter rent praktiskt.
"Jag hinner inte"... "Jag har inte tid nu"... "Vi får ta det sen"...
Mitt jobb är stundtals krävande, som det alltid är när man jobbar med människor. Vissa dagar är man psykiskt utsjasad när man kliver in hemma genom dörren efter ett långt arbetspass.
Man vill bara stänga av. Ha det lugnt och tyst. Och bara få sätta sig ner och hämta andan.
Man behöver fyllas på mentalt - av ett vänligt ord eller en omtanke från någon man tycker mycket om - en kopp varmt te, spontant iordninggjord av en trulig tonåring, ett ärligt menat "tack" från en son som verkligen uppskattar att älsklingsbyxorna är strukna.
Inte så stora saker egentligen, men så oändligt mycket värda. Och så livgivande just för att de ges utan baktanke om att få något tillbaka.
Jag har tur! Jag är fantastiskt lyckligt lottad!
Jag har en familj som ger mig glädje och hopp. Jag har vänner som ger mig styrka och mod. Och jag har människor runtomkring mig som bryr sig om fast jag inte ens har träffat dem.
En sådan människa är Karin... Karin från Körsbärsgården. Många som bloggar ler säkert och förstår vad jag menar. En människa som sprider glädje utan att kräva det minsta tillbaka.
Tack för att du förgyller mina blogginlägg med dina personliga kommentarer och tack för din gåva till mig. Varje gång solen lyser igenom den, ska jag tänka på vad som är viktigt i livet - familj, vänner och omtanke.
Kram Sussie
Ett vackert äpple i en vacker smidesskål... Men glöm inte att kolla in lappen:
Annars fastnade jag (inte bokstavligt talat) för dessa otroligt vackra ståltrådskronor från Lenhovda:
Eller detta vackra ljus... herrgårdsljus hette det. Bara namnet fick mig -nästan -att hosta upp 495 kronor.
