Jag: Skulle vilja att du berättade lite om den här datorn. Ska nog investera i en ny...Expediten: Det här är en... och den har...i minne... den är en perfekt speldator... och skärmen är en.... och processorn... och RAM...(Jodå, jag stod där och nickade och såg nog tämligen insatt ut)
Jag: Är det en bra dator?Gissar att det är ungefär här i samtalet som expediten förstår vilken nivå mina datakunskaper är på.
Expediten: Den är mycket bättre än den jag köpte för ett år sedan och ungefär 4000 kronor billigare. Jag: Oj! Men hur kan det bli så?Expediten: Man brukar räkna med en livslängd på högst 4 år för en stationär och ungefär ett år för en laptop. Sedan tycker man att de blir för sega...Jag: Jaa (säger jag lite världsvant eftersom jag åter vill verka insatt och förstod min fatala frågemiss innan).
Du, det här Vista... har barnsjukdomarna försvunnit nu? Minns ju hur det var när XP kom *hehe*.
Det var precis nytt när jag köpte datorn som pajat nu.Expediten: Öh... ok. Det kom 2000.NU fattar jag att det är bättre att hålla tyst. Jag är urkass på tekniska prylar och byter inte förrän de är paj. Jag tänker till exempel INTE berätta att jag "städat" bort drivrutiner och annat småjox för ljudet i dator eftersom det var ont om plats i hårddisken... Resultat: En knäpptyst datorn. Sånt berättar man ju inte!Jag: Jamen hörredu! Vi står inte här och tölar längre. Jag tar den!Sonen,
som är otroligt teknisk, och som är i den åldern att märke och utseende på prylarna är jätteviktigt, viskar:
Mamma. vi kanske ska fråga pappa först?Förhoppningsvis skriver jag nästa inlägg på min nya, fina dator. Tänk att den kommer att ha ljud:-)!!!
Kram Sussie
