Fjärilar i magen

Äntligen är internetuppkopplingen fixad! Tack alla söta som kikat in under denna ofrivilliga bloggpaus!

Men i ärlighetens namn måste jag ändå säga, att det har varit ganska skönt, att inte internet har fungerat. Andra saker har blivit gjorda istället:-)

Och det var ju en himla tur!

För i förra veckan ringde telefonen och i andra änden fanns en trevlig tjej från en tidning med inriktning på hus och hem...

Förut har jag alltid sagt nej när någon ringt angående reportage. Men inte vet jag vad som fick mig att våga, för helt plötsligt lovade jag att de fick komma hit och titta... just det titta!

För det är ju en sak vad man väljer att visa upp här i bloggen, och en helt annan hur det faktiskt ser ut (Sorry alla ickebloggare, men så ÄR det. Ni som bloggar känner säkert igen er...)

Men på fredag kommer de iallafall. Och tittar...

Och någonstans djupt inom mig sitter en liten, liten nervös flicka med en stor, stor förmanare på axeln: -Du ska inte tro att du är nåt!

Men tusen tack alla goa, goa vänner som ivrigt hejar på mig och som motar bort den där envetna rösten. Jag älskar er för det *kram*.

Nu väntar morgonkaffet och en tur till sjukgymnasten. Sen ska jag bara ta det lugnt!

Gick du på den?

Nej, det blir nog fullt ös med skurhinken och dammsugaren inför besöket imorgon skulle jag tro!

Och man kanske måste baka något också, och klippa gräset och....

Attans åskväder!

Bredbandsbolaget har lovat att fixa internetuppkopplingen inom 5 dagar...

Ni kommer väl in och hälsar på då!

Jag önskar er alla en riktigt Skön Midsommar redan nu. Även om jag är optimist, har jag ingen förhoppning om att felet ska vara åtgärdat innan midsommar:-(

KRAM från mig! (som tillfälligt lånat en dator för att skriva detta inlägg)
/Sussie

Riddarstav till riddarsporrar

Som ni redan vet så älskar jag ju blått. Inte bara i inredningen utan även i rabatterna.

Längtans blå blomma - visst låter det poetiskt!?

Men varje år har jag varit på vippen att ge upp om drömmen om ståtliga blå riddarsporrar tillsammans med pioner, astilbe och akleja. Riddarsporrarna är nämligen ett kinkigt släkte!

Inte tål de regn och inte tål de blåst. Inte kan de stå som solitärer utan måste ha skydd bakom sig för att ens överväga att stå rakt efter minsta lilla vinpust...

Men skam den som ger sig!

I våras gjorde maken nämligen en tur till smea. Och hem kom han med två "Riddarstavar".

Nu finns det något att fästa ståltråden i som jag alltid virar runt mina kinkiga herrar:-)

Snart är riddarsporrarna uppe vid fönstren. De brukar bli runt 1, 60 m (!). Och i år ska de stå upp hela sommaren - det har jag bestämt! :-)

Stort GRATTIS till alla goa barn och ungdomar som firar sommarlov i Sunne kommun idag! Och en alldeles särskilt stor kram till Emma som sjöng i kyrkan så mammas ögon tårades, till Johan för att du är den du är, och till alla Er läsare för att ni återkommer!

Kram Sussie!