Längtans blå blomma - visst låter det poetiskt!?
Men varje år har jag varit på vippen att ge upp om drömmen om ståtliga blå riddarsporrar tillsammans med pioner, astilbe och akleja. Riddarsporrarna är nämligen ett kinkigt släkte!
Inte tål de regn och inte tål de blåst. Inte kan de stå som solitärer utan måste ha skydd bakom sig för att ens överväga att stå rakt efter minsta lilla vinpust...
Men skam den som ger sig!
I våras gjorde maken nämligen en tur till smea. Och hem kom han med två "Riddarstavar".
Nu finns det något att fästa ståltråden i som jag alltid virar runt mina kinkiga herrar:-)
Snart är riddarsporrarna uppe vid fönstren. De brukar bli runt 1, 60 m (!). Och i år ska de stå upp hela sommaren - det har jag bestämt! :-)
Stort GRATTIS till alla goa barn och ungdomar som firar sommarlov i Sunne kommun idag! Och en alldeles särskilt stor kram till Emma som sjöng i kyrkan så mammas ögon tårades, till Johan för att du är den du är, och till alla Er läsare för att ni återkommer!
Kram Sussie!