Dit vinden bär...

Ingen återvändo, hösten är här! Gräsmattan täcks av morgonfrost och vindarna är stormiga och livliga.

På min egen vind råder däremot frid och stilla ro. Fortfarande är jag smått euforisk över att sommarens projekt "Rensa vinden" faktiskt blev av...

Som en påminnelse om att aldrig slänga upp saker på vinden utan att ha reflekterat över vad vi hivar upp, har jag målat ett väggord.

Dörren till vinden går genom tvättstugan:

Kram Sussie

Spara eller slösa?

Ni har ju sett hur mitt skåp i salen ser ut på utsidan. Idag tänkte jag visa något av det som finns inuti.

När jag flyttade hemifrån började jag samla på en servis från Rörstrand. Varje gång jag fick studiebidrag, eller lön, knatade jag till affären och köpte mig en del till servisen. Det kändes vuxet! :-) Inte var det så lätt att välja vilken servis som var finast, men till slut bestämde jag mig för en handmålad av Ulrica Hydman Vallien och av märket Rörstrand. Poem heter den. Vackert namn, eller hur?

En servis kan bestå av olika antal delar, från ett fåtal till hundratals; de olika delarna kan utgöras av exempelvis koppar, fat, terriner och uppläggningsfat. Jag bestämde mig för att samla på rubbet!Hade väl inte hunnit samla på mig så mycket mer än någon, kopp, några fat och en såskanna, förrän jag fick meddelande av butiksinnehavaren:

- Du, de ska sluta att tillverka denna servis på Rörstrand om tre månader!

17 år och fattig som en kyrkråtta blev det till att snabbt besluta sig: Strunta i att samla eller tömma bankboken?

Jag valde det senare alternativet och vårdar min servis ömt. Men inte mer än att vi faktiskt dukar med den allt som oftast. Den var nämligen för dyr för att jag ska ha råd att ha den gömd i ett skåp. Nej, bättre att använda, njuta och glädjas åt den både till vardags som till fest :-)

Kram Sussie

I´m back!

Hej igen alla underbara! Det blev en lång ledighet från bloggen och jag måste få tacka alla som önskat mig tillbaka! Hade det inte varit för er hade det blivit en ännu längre ledighet... Har i allafall bestämt mig nu för att faktiskt ge tid till sådant som är balsam för min själ - såsom inredning och kreativ skaparglädje.

Kommer ni ihåg sådana där bokskåp som blev så populära i mitten av 90-talet? Visst skulle jag också ha ett, men det fanns ett krav! Det skulle vara riktiga spröjsar och inte utanpåliggande.

Först hade vi det i furu och sedan fick jag hjälp av en kompis som ville måla det. Klart att hon fick!

Måste berömma henne för hennes tålmodighet! Direktiven från mig var följande:

• Det ska "kännas" vitt, men det får inte vara vitt... (hm! )
  
• Det ska vara vetemotiv, men motivet får inte målas i för kraftiga nyanser, utan harmoniera med det som ska "kännas" vitt (öhh...! )
  
• Det ska vara skuggor målade så att det ser lite gammalt ut. (Vad katten menar hon? )
  
• Annars får du fria händer! (Jo, det var ju schysst! )

Gillar mitt skåp så mycket, och även om man kanske inte ska ha torkade växter (om man ska tro på feng shui), så låter jag mina torkade rosor ligga kvar ovanpå. Allt bär minnesspår och rosorna gavs allihop vid ett och samma tillfälle - just en sån där gång i livet som man bara vill minnas och hålla kvar... DET måste väl ändå vara bra feng shui!?

Ha en underbar dag!

Kram Sussie