LUKTÄRTSBESTÄLLNING GJORD

Nästa års beställning av luktärter är gjord. Det finns så många fina, det svåraste är att begränsa sig. I år har jag köpt mina fröer från luktärtsdrottningen Cecilia Wingård.  

Här kommer listan med de sorter jag valt:

Charlie’s Angel

Earl Grey

Windsor

Queen of Hearts

Bilderna är lånade från hemsidan.

Ni anar temat - lila, blått och vitt.

Platsen de ska växa på är där årets solrosrabatt legat. Det är roligt att förnya blomsterträdgården år från år. Både när det gäller färgtema och sorter. Dahliorna kommer fortsatt att gå i aprikos och i mitt huvud kommer de att matcha fint med luktärternas färger. 

Nu ska jag bara tänka ut ett nytt ställe att så solrosorna på. Är det något jag har gillat i årets blomsterkvarter så är det solrosrabatten. En sådan vill jag ha nästa år också. Fröbeställning påbörjad.

Kram

Sussie

IBLAND BLIR ALLT SÅ SKÖRT

 Hej alla!

Bloggpausen var inte planerad. Plötsligt behövdes all tid läggas till en nära anhörig som blev hastigt och allvarligt sjuk. Ibland hänger livet på en skör tråd.

Nere i blomsterkvarteret har jag tre ytor som jag gör i ordning allt eftersom. Jag har inte bråttom utan tar en bädd i taget. Den första - längst upp i bild- gjorde jag i ordning förra året och den var helt fylld av rosenskära i somras. Jorden är näringskraftig och full av mask. En bra jord.

Nu har jag förberett den andra bädden för odling nästa år. Ni ska få se steg för steg hur jag gjort. Den tredje bädden är lite påbörjad, men om jag inte hinner eller orkar, så blir den färdig nästa år istället. Allt har sin tid. Sakta går också framåt  

Här syns två lager i de båda bäddarna som jag håller på med just nu. I den längst till höger har jag klippt ner solrosorna, rosenskärorna, tagetesen, ja allt som blommat färdigt och som nu ska bli ny jord igen.

Över det har jag lagt löv. Odlingsbädden till vänster är mer iordning än den högra. Under veckan som kommer ska även den högra bädden få ett lövtäcke på sig.

Vår kompost har verkligen gjort sitt. Den är byggd av gamla lastpallar som nu börjar sjunga på sista refrängen och har några år på nacken. Ett roligt vårprojekt att ta tag i.

Komposten är perfekt att lägga ovanför lövtäcket i odlingsbäddarna. Jag tömde båda facken för att också underlätta när vi bygger ny kompost. Skönt att ha dem tömda tills dess. 

Allt har inte förmultnat färdigt, men det gör ingenting. Det som fortfarande är kvar av gamla kvistar och grenar skapar struktur och fortsätter att brytas ner när det ligger i odlingsbäddarna.

Här ovan syns det tydligt vilka olika lager som jag byggt upp odlingsbäddarna med.

Till våren lägger jag på ett lager finjord köpt i påse för att fröna ska få en bra grund att starta sitt växande i. Jag har inte riktigt bestämt mig för vilken typ av växter jag ska odla här, men något som blommar vet jag i alla fall. Har ni några bra förslag får ni gärna tipsa.

Ta hand om er och var rädd om livet. Det är skört.

Kram 

Sussie 

TYCKER JAG OM DAHLIA ELLER INTE?

 Jag har någon slags hatkärlek till dahlia. Å ena sidan tycker jag de är sega, alltför svulstiga och känns som en blomma som bara tar över och vräker sig på så andra blommor hamnar i skymundan.

Men samtidigt…

De är ståtliga, finns i ett oändligt varierat utbud och blommar länge, länge.

Jag är kluven.

Jag tillhör dessutom de som inte alls går igång på dahlior som Café au Lait. Nej, hellre enkla sorter eller bolldahlior. De gillar jag mycket mer.

De som jag testade i år kanske får vara kvar i min samling till nästa år. Jag tror det. På hösten vill jag gärna ha lite mustiga toner i blomsterträdgården och de här är så härligt o-rosa och o-pastelliga att jag måste älska dem bara för det.

Kram

Sussie

KOMBINATIONER

Jag vill inte påstå att jag är direkt säker på att sätta ihop olika perenner så att de framhäver varandra. Tvärtom, jag är nog en sån där person som antingen tänker för mycket på att det ska bli bra eller för lite och bara slänger ihop nåt. 

Nu har jag accepterat att det är så och flyttar gärna om växterna om jag upptäcker att det inte blev så bra i verkligheten som jag trodde det skulle bli när jag först kom på tanken.

Eftersom jag är en experimenterande trädgårdsperson tycker jag om processen att testa och prova.  När jag sår sommarblommor kan jag till exempel slänga med några frön av dill som jag sedan låter bilda dillkronor.

Dillkronor är jättefint att ha i blombuketter!

En annan vacker kombination är att blanda flox och bolltistel som i bilden ovan. Det är kontraster i form - den ena romantisk och mjuk i formerna, den andra tuff och hårdare i uttrycket. Kontraster som sedan binds ihop av samma nyans i färgen. Underbart om ni frågar mig!

Kram

Sussie

SOLROSRABATT MED RINGBLOMSHÄCK

 

 

Jag fick en idé förra hösten när jag saknade solrosorna jag aldrig sådde. Idén var en solrosrabatt med en infattningshäck av ringblommor. 

När jag inte hade möjlighet att få till själva huvudpersonerna förra hösten -det vill säga blommorna- så fick jag stilla min trädgårdsiver med att anlägga själva rabatten.

Jag trimmade gräset kort, kort och sedan la jag kartong. Därefter la jag lager på lager med allt möjligt:

Hönsgödsel, kompost, ogräs, gräsklipp. 

Lager på lager på lager. Jag byggde en ganska hög rabatt eftersom jag visste att den skulle sjunka ihop under vinter och vår. Överst la jag slutligen ett lager gräsklipp och i våras tömde jag över ett lager med påsjord för att ha någonting att sätta fröna i.

Solrosorna har inte börjat blomma än men ringblommorna har. Jag har många olika sorter, alltifrån knallorangea till bronsigt rosa. Tror ni mig när jag säger att det är väldigt fint?

Här är sorterna som jag har planerat i solrosrabatten:

Solrosor

Lemon Party

Vanilla Ice

Ms Mars

Ring of Fire

Ringblommor

Pink Surprise

Flesta Gitana

Egna fröer - sort okänd

Jag kommer säkert att kopiera det här konceptet nästa år också. Ibland får man till det sällsamt bra.

Idag har vi förresten invigt poolen. Jag kan på riktigt inte förstå att vi nu har ett poolhus med en pool som det går att bada och simma i. Helt overkligt! Idag har vi simmat flera gånger. Kroppen känns ovanligt välsmord och mjuk. För all del lite trött också. Fast skönt trött!

Kram

Sussie

RABARBERN ÄR EN HUNGRIG RACKARE

Just nu kör jag grus till blomsterträdgårdens golv mellan odlingsbäddarna. Jag tar några kärror varje dag och betar av allt efter som. Målet är att bli klar innan maj för då vill jag pyssla med annat här. 

Har du rabarber ska du se till att gödsla den nu. Gödsla och vattna.

Grönsaken - jo, det är en grönsak - som lätt glöms bort och förväntas leverera ingrediens till den ena pajen efter den andra utan att få något tillbaka för leveransen. Visst förtjänar den att pysslas om lite mer?

Jag har två olika sorter, en sån där vanlig, relativt tråkig sort där stjälkarna är mer gröna än röda och som finns i nio av tio trädgårdar. Jag har den inte för varken smakens eller utseendets skull utan för att den givits av en person som jag tyckte väldigt mycket om, nämligen min svärmor.

För några år sedan köpte jag mig dessutom en rabarberns rolls royce. En sort med röda stjälkar rakt igenom, inhandlad enbart för dess skönhets skull. Knoppen som precis kikat upp är knallröd.

Sen hände inte så mycket mer. Jag satte ner den vackra rabarbern i en pallkrage för att jag skulle komma ihåg den och för att verkligen kunna se dess skönhet.

Jo, tjenare!

Den levererade inte så mycket varken till pajbakandet eller i skönhet. Nu vet jag varför. Den vill ju så klart ha nåt i utbyte för att visa upp sin prakt. Den vill ha näring, massor av näring, vilket den inte fick i den mängd den förtjänar och vill ha. Det förstår jag nu när jag försökt läsa på lite mer om rabarber.

I höstas grävde jag upp plantan och satte ner den i blomsterträdgården, inte i köksträdgården, och det gjorde jag för att aldrig glömma bort att ta bort blommorna när den blommar. Dessutom är rabarberblommor otroligt fina i buketter. Titta här till exempel.

I år har rabarbern fått gödsel bestående av halm blandat med höns- och ankbajs. Jag passade på att lägga ett lager nu när jag ändå städade ur hos dem. Nu återstår att se vad resultatet blir. Oavsett kommer jag inte att skörda något i år utan bara njuta av den förväntade prakten. 

Den lite mer intetsägande rabarbern tänkte jag göra glasrabarber av när den kommer upp. Jag har inte sett till någon knopp än, men den kommer väl. Kanske låter den helt enkelt snyggrabarbern få sin tid i rampljuset först istället för att riskera att bli ignorerad om de skulle kika upp samtidigt ur jorden. 

Apropå glasrabarber… Drömmen vore att äga några vackra rabarberklockor men varför finns det inte billigare att köpa? 10-15 000 är ju inte klokt! 

Även om svarta murarhinkar gör samma tjänst så håll med om att det dyrare alternativet är fint! Jag måste helt enkelt klura ut något sätt att komma undan murarhinken och samtidigt slippa bli ruinerad på kuppen. 

Kram

Sussie

VECKA 12 - DAGS ATT SÅ LUKTÄRTER

 

Vecka 12 är här. Snart över förvisso, men ändå. Det är dags att så luktärter. Jag har längtat sedan i höstas när jag samlade fröer.

Jag har en sort som jag sått i många år. Jag vet inte alls vad den har för namn. Det gör inget även om jag gillar att veta vad alla mina växter heter.  Kanske någon av er som läser kan hjälpa mig när det blir dags att fota blommorna i sommar.

I år har jag köpt en ny sort luktärt som jag hoppas ska gå fint ihop med min gamla, mörkt blålila sort. Den heter Royal Family Lavender.

Foto lånat från florea.se

Jag har köpt mina fröer från Fröbanken.

Just nu börjar det bli trångt i alla fönster. Det står sådder överallt. Och så en hel del pelargoner som väckts. Tur vi bor i ett hus med många fönster. 

Har inte satt upp gardiner överallt. Vad gör man inte för att ta tillvara allt ljus som någonsin går så sådderna ska ha det bra…

När luktärterna kikar fram får de stå någon vecka till inomhus. Sen ställer jag ut dem på glasverandan. Blir det inte alltför kallt så trivs de bättre där än inomhus. Där blir de mest gängliga och småtråkiga innan de kan planteras ut på rätt växtplats längre fram i vår. När de växt sig cirka 7-8 cm långa toppar jag dem så de förgrenar sig och kan producera ännu flera blommor.

Ser det ut så här hemma hos er också? Byttor överallt.

Visste ni förresten att luktärter har odlats sedan 1600-talet? Fröer skickades då från Sicilien till England av munken Fransiscos Cupani och den första luktärten fick också munkens namn. 

Tror kanske jag ska klicka hem en påse Cupani. För historiens skull och för glädjen i att värna om gamla kulturarvssorter. Måste fundera på färgen bara. Vet inte vad jag tycker om den. Kommer garanterat att vara en ensam fågel i min än så länge samlade färgpalett gällande sommarblommor. Det var ju aprikos och blått jag skulle satsa på i år!

Foto lånat från impecta.se

Suck, suck, suck. Att det ska vara så svårt att vara stringent och hålla fokus. Säg till mig på skarpen hörni!

Kram

Sussie

Varför ska man blogga?

Det är verkligen fint ute just nu. Kombinationen falurött och vit snö tilltalar mig lite extra mycket. 

Nu har det gått några dagar sedan jag började blogga igen och det känns som om inspirationen stegras hela tiden. När jag gör bloggpaus så tenderar den där pausen att bli lång och längre för varje dag som går Då samlas prestationsångest i magen och fingrarna får skrivkramp. Nu vill jag verkligen hålla i det här eftersom jag har saknat det ofantligt. Jag inser det nu när jag har motat bort prestationsångesten. 

Odlingslådor och tomathuset i köksträdgården ligger inbäddat i ett värmande snötäcke. Om bara ett par månader ser det helt annorlunda ut här. 

Men vad är det då som är så kul med att blogga? Varför börja igen efter 1,5 års paus? Är det ens någon som läser bloggar längre?

Här kommer svaret: 

Innan jul kände jag att kroppen behövde vila, själen behövde vila, hela jag behövde vila. Vila är ju dock inte bara att lägga undan krav en tid. Du behöver ju också fylla på med något som ger energi. Jag ställde helt enkelt frågan till mig själv om vad som tillför energi och kom fram till följande:

Jag tycker om att skriva och älskar ordets förunderliga kraft. Ord kan läka  och glädja men också såra och skapa tvivel. Att vara varsam med vad du förmedlar och hur du gör det, är ett av livets allra viktigaste statement. Att skriva små texter som är bara mina är som mindfullness för mig. Ibland är de där texterna mest bara lite svamliga, ibland rent av informativa kanske också inspirerande, men de finns alltid där och de pockar på. 

Jag hittar hela tiden vackra vinklar, fina vrår, inspirerande platser  - både hemma och på andra ställen - och de där ögonblicken tycker jag om att spara genom att fotografera dem. 

Tänk så mycket fint vi har omkring oss! Ytligt, nu när världen ser ut som den gör med krig och elände tänker kanske någon och fnyser över en bild på ett snöbeklätt träd . Själv är jag glad över att fortfarande hitta liv och finheter i små och förunderliga ting, som motvikt till allt de där. Jag behöver det för balansen. 

Så glad över staketet som vi byggde i höstas och som ramar in den påbörjade blomsterträdgården. Det känns ombonat och fint.

Sen tror jag mycket på delakulturen på nätet. Finns det tips, idéer och kunskap som andra kan hitta inspiration i så delar jag gärna med mig av det. Jag har ju själv hittat så ofantligt många kloka ord och vacker inspiration på nätet i både bloggar och på instagram. Min egen pyttelilla blogg är ett payback för den som villhöver det. 

Just det här inlägget är mitt absolut bästa payback någonsin. Inlägget har hittills visats för nästan 73 000 unika läsare spridda över hela världen (unik betyder att en IP-adress registreras enbart en gång oavsett hur många gånger den än klickar in sig på sidan).

Huset från baksidan.

Sist men inte minst så är bloggen en samling minnen om ett hus, en familj, en renoveringsresa,en livsbetraktelse och förhoppningsvis en inspirationsplats  till alla som vill läsa oavsett om det är familj, vänner eller en okänd fransos som gillar att riva granar inför jul.

Välkommen tillbaka till bloggen! Om du visste så glad jag är över att se dig här.

Sussie