Allt började med, att vår - inte alls så gamla induktionsspis - gick sönder. Endast 36,5 månader gammal, sa den poff och slutade helt enkelt fungera.
Som tur var, hade vi tagit en extra lång försäkring på den...
Nu visar det sig, att just den spisen har slutat att tillverkas. Induktionsspisar är numera nästan uteslutande två separata delar. Spishäll för sig och ugn för sig.
Jaha! Vad gör man?
Jo, om man river ut det gamla skafferiet så skulle ju ugnen kunna byggas in där...
Och jag har ju alltid önskat mig ett stoooort skafferi, som man kan gå in i. Med vackra hyllremsor, söta små burkar och en vansinnigt prydlig ordning *jojo* Då skulle vi ju kunna bygga ett sådant om vi bygger ihop köket med kökskammaren. Om nu ändå det gamla skafferiet måste bort?!
Det är väl lugnt? Stallprojektet börjar ju inte förrän tidigast om två veckor...*andas in, andas ut* Där har ni förklaringen till varför ni får passa på att titta på de gamla korten så länge. Det är den rackarns spisens fel.
Kram Sussie - som förstår om ni skakar på huvudet och tänker: Är de inte kloka!
