Inget är som väntans tider...

Att visa kort på en brädhög som ligger och torkar är väl inget man vill se och läsa om, så därför blir dagens inlägg ett fotolöst sådant. Mitt 80:e - och säkert tråkigaste inlägg.

Vet ni förresten hur månaden januari fick sitt namn?
Jo, efter guden Janus. Han hade två ansikten som satt så att han kunde titta både bakåt och framåt. Precis så är det ju med månaden januari också. Den tittar tillbaka på det gamla året, och kikar framåt på det nya!

Imorgon kommer maken hem igen efter några dagars jobb. DÅ blir det snickra av igen!

Till dess: En stor kram!
/Sussie

TA(C)K!

En stor del av ett rums yta, utgörs av...taket!

Förr användes i de finare husen vävspända tak. För de som inte hade råd med det, kom ett enklare alternativ i form av pappspända tak. Den vita limfärgen som användes gav ett vackert ljus åt rummen.

Man ska vara försiktig med att riva ner gamla papptak. Det är ett fint hantverk som är värt att bevara om det går. Försiktigt, försiktigt har vi tagit bort taklisterna i hallen uppe, för att bevara det felfria papptaket...

Likväl som vi tycker det är spännande och roligt att hitta små minnen från tidigare generationer när vi river i väggar och lägger om golv, likväl tycker kommande generationer att sådant är fantastiskt roligt. Därför har vi under alla år alltid skrivit bak på lister, på väggar sådant som kan vara roligt att veta om typ 100 år. Vilket väder det är... vilka som vann melodifestivalen... vem som styrde landet etc. Det här är något som barnen gillar! Tänk att få kladda loss på väggarna fast man snart är 13 år! :-)

Vi har lagt ner foton och pengar i trossbotten och skrivit små brev och hälsningar från oss som för närvarande bor och tar hand om huset. Det känns roligt och tryggt att veta...

Måste också passa på att säga ta(c)k för alla fina, mysiga och intresserade kommentarer som ni skickar! Det sporrar att fortsätta. TACK!

Kram Sussie