Besök gärna hemsidan http://www.grannemedselma.se/ för aktuell information om kafferep, bokningar och kursverksamhet.




söndag 12 juli 2009

Kejsarrabatten - del 7

Den första oktober låg Jan i Skrolycka hela eftermiddagen påklädd på sängen med ansiktet vänt mot väggen, och det var inte möjligt att få ett ord ur honom.

På förmiddagen hade han och Kattrina gått ner till bryggan för att möta den lilla flickan. Inte för att hon hade skrivit och sagt, att hon skulle komma, det hade hon visst inte. Det var bara Jan, som hade räknat ut, att det måste gå så.

Det var ju den första oktober, som pengarna skulle betalas till Lars Gunnarsson, och alltså borde ju Klara Gulla komma hem med dem just den dagen.

... Jan hade väntat, att hon skulle vara den första, som sprang över landgången, men det var bara ett par karlar, som kom. När hon sedan inte visade sig, försökte Jan att ta reda på henne på ångbåten. Men han kom ingen väg i trängseln. I alla fall var han så säker på att hon skulle finnas där, att när de började dra in landgången, ropade han till kaptenen, att han för all del inte fick gå med båten. Det var en till, som skulle i land.
Kaptenen frågade sjöfolket, men de svarade, att det inte fanns någon mer passagerare till Svartsjö brygga, och båten la ut.


De hade fått gå hem ensamma, han och Kattrina, och så snart som han hade kommit in i stugan, hade han slängt sig ner på sängen.

... Folket i Askedalarna hade sett dem komma tillbaka från bryggan utan Klara Gulla, och det blev stor undran bland dem hur det nu skulle gå. Den ena efter den andra av grannarna gjorde sig ärende över till Skrolycka för att höra efter hur det stod till där.

Var det sant, att KLara Gulla inte var med på båten? Och var det sant, att de inte hade fått varken brev eller hälsning från henne på hela september månad?

Jan svarade inte ett ord på alla dessa förfrågningar. Han låg stilla, vem det än var, som kom in.

... När bedrövelsen var som störst, gick dörrn upp än en gång, och in kom en karl, som knappast någonsin förr hade blivit sedd i Askedalarna, för det var inte till sådana avkrokar han hade för vana att ställa sina vägar.

... Kattrina viskade till Jan , att riksdagsman Karl Karlsson i Storvik hade kommit in till dem. Riksdagsmannen hade ett hoprullat papper i handen, och alla tog för givet, att han var utskickad av den nya ägarn i Falla för att kungöra för folket i Skrolycka vad som skulle komma att övergå dem, nu då de inte kunde betala honom hans fodran.
...

- Det förhåller sig så, sa riksdagsmannen, att för ett par dar sen fick jag brev ifrån en, som kallar sig Klara Fina Gulleborg Jansdotter i Skrolycka, å i detta brevet säger hon, att hon har rest hemifrån för å tjäna ihop tvåhundra riksdaler, som hennes föräldrar ska betala te Lars Gunnarsson i Falla den första oktober för å få äganderätten till marken, som deras stuga är byggd på. ... å nu skickar ho pengarna te mig, fortfor riksdagsmannen, å ber mig , att jag ska fara hit te Askedalarna å göra opp saken ordentligt med den nya ägarn i Falla, så att han inte ska kunna komma mä någe nytt krångel efteråt.

Innan detta var utsagt, satt Jan på sängkanten.

- Men flicka då? Var är ho?

- Å nu skulle jag fråga om föräldrarna är eniga med dottern å ger mej i uppdrag å avsluta - - -
- Men flicka, flicka? avbröt Jan. Var är ho?

- Var hon är? sa riksdagsmannen och såg efter i brevet. Hon säger, att det inte har varit någon möjlighet för henne å tjäna ihop alla dessa pengarna på bara ett par månader. Men hon har fått plats hos en snäll fru, som har lämnat henne en del i förskott, å hos henne får hon nu lov å stanna, te dess att hon gjort rätt för sig.


- Ho kommer inte hem tebaka då? sa Jan.
- Nej, inte för det första, efter vad jag kan förstå, sa riksdagsmannen.

Jan la sig ner i sängen och vände sig mot väggen som förut. Vad brydde han sig om stugan och allt annat? Vad brydde han sig om att leva, när inte den lilla flickan kom tillbaka?

I Kejsarrabatten har jag planterat:
  • Det sägs att längtans blomma är blå. Jag har planterat salvia med en intensiv blå färg. Detta får symbolisera Jan i Skrolyckas intensiva längtan efter sin dotter, Klara Fina Gulleborg.

Fortsättning nästa söndag.

Kram Sussie

3 kommentarer:

Skatan sa...

Hej!

Härligt men nya idéer och uppslag. Gillar skarpt att du provar ny riktning...

Jag gillade också det jag läste :)

Sköt om dig.

Kram,

Anna Skata

Kämpegården sa...

Gillar verkligen denna berättelse. =)

Ha en bra start på veckan.
Kram
Tezz

Ingelivs litteratur- og planteblogg sa...

Et utrolig vakkert bilde av en plante som vi i Norge kaller "blåfjær" - Polygala vulgaris og Polygala comosa! Den finnes i både blå, røde og hvite varianter! Fin å bruke i små buketter!
Hilsen Ingeliv